Vi måste prata om Kevin (och John).

STOCKHOLM Det är en underlig känsla när ens –  ja, i mitt fall – mest uppenbara musikaliska livskamrater (eller kalla dem albatrosser eller kvarnstenar om du vill) väljer att att förlägga sina återkomster under precis samma vår. Nu har den andre av dem (ja, jag syftar på Paul Weller) aldrig riktigt varit borta speciellt länge. I alla fall inte på något vis i jämförelse med det nya Dexys-album som kommer snart och vars spår Nowhere Is Home du kan höra och ladda ner här.

Men, märkligt nog, är jag inte riktigt mottaglig för Dexys återkomst just nu. Eller i alla fall inte än. Det har inte med kvaliteten att göra, bara med var jag själv befinner mig just. Men samtidigt känner jag att det vore något slags tjänstefel att inte länka till – herregud! – en ny Dexys-låt. Men den är till er, inte till mig själv. För mig är det alldeles för krävande att ta mig an detta för stunden. Det kommer att ta sådan enorm energi att jag bara måste låta Kevin vänta lite. Jag tror att han, om någon, skulle förstå.

jag behöver bara komma ut i solen, helst med den olivgröna barnvagnen framför mig och med John Sebastian klingande i öronen.