Andres Lokko
LONDON Efter en väldigt lång dag kantad av farväl så överträffar den här egentligen så nästan ironiskt vackra junidagen sig själv när jag, ensam i ett nu betydligt ödsligare hem, slår på datorn igen och ser att Andrew Gold har gått bort. Han var den mjukaste av de mjuka. Och det är förstås menat som något oerhört fint och eftersträvansvärt.
Men aldrig – och det måste sägas – var den mjukaste av de mjuka mjukare än när han komponerade ett av sitcom-historiens mest underskattade ledmotiv.