Acne i London samt nyrakad konsumtionsglädje

Efter nästan en hel vecka med ständigt stekande sol i ett kalkbrott på nordvästra Gotland där Lars Ohly en eftermiddag i Bungenäs aningen överraskande kom fram, sträckte fram handen och sade ”jag är är ledsen att jag inte gillar Tindersticks” kom jag hem till London och gick på en briljant, trång och djupt celebritetstät fest i Acnes nya butik på Dover Street i Mayfair. Men på vägen dit fastnade jag i både The Hideouts och YMCs skrämmande utmärkta sommar-reor, Japan Centres tidningsställ på Lower Regent Street, bokaffären Hatchard´s nya fina Philip Larkin-avdelning (!) och blev på Sounds Of The Universe påmind om hur tillfredsställande det kan vara att köpa fysiska skivor.

För övrigt kan det vara på sin plats att nämna att jag också lärde mig att Studio D´Artisan den här veckan har fått en egen liten avdelning i Libertys källare samt att Kurt Geigers höstsamarbete med Tricker´s håller Watanabe-klass och hos min barberare Peckham-Stefan på Murdock – den på Stafford Street – lyssnade vi på Bim Sherman och The Revolutionaries medan jag fick en nästintill fulländad short back´n´sides för £35. Bliss.

Nu måste jag bara skriva klart tisdagens Sommar-program och välja ut de allra sista sångerna som bara måste få plats innan jag får gå och se Toy Story 3 på The Soho Screening Rooms.

Just det, eftersom ni underade, den så kallade smed-mustaschen – som kanske nådde sin kulmen i den märkliga lilla filmen med Johan och mig här ovan – har rykt. Den kändes plötsligt på tok för februari 2010 och dessutom så såg jag alltid bakfull ut i den. Som en slags rockjournalistikens Allan Edvall. Så nu förvarar jag resterna av smed-mustaschen i en liten plastpåse i en byrålåda.