Annons

Nordberg granskar

Jenny Nordberg

Jenny Nordberg

NEW YORK. En före detta medarbetare på UD läste det jag skrev häromdagen om biståndsminsterns slutsatser efter att ha varit i New York och mött FN. Ministern har ju medgett att det finns svårigheter med de svenska pengar som går till FN; att få ordentlig insyn och kunna följa upp vad som händer där. När jag då frågade om Hillevi Engströms intryck av hur det fungerar på hemmaplan, det vill säga främst på UD som hanterar det svenska FN-biståndet, sade hon ju bland annat så här:

”Mitt intryck under mina år i regeringskansliet är att det är medarbetarnas moraliska skyldighet att tala om vad vi behöver veta och vad som rör sig. Och jag upplever verkligen att det finns en sådan öppenhet inom UD. Det är ett led i att vi har en bra anställningstrygghet och jag ar väldigt stolt över det. Med den har ämbetsmannatraditionen gör man sitt yttersta för att skattebetalarnas pengar ska komma till nytta.”

En läsare som tidigare jobbat på UD hörde då av sig med en kommentar, där en annorlunda bild ges av arbetet med bistånd på departementet. Jag har tidigare hört flera tala om något som de kallar för ”UD-andan” som ska råda på UD, där mycket handlar om att vara tyst (och att absolut inte prata med pressen) och inte ifrågasätta något alls om man vill göra bra ifrån sig som diplomat. Ibland nämns också uttrycket ”UD-mässigt” när det gäller beteende, och framför allt språk, som jag har beskrivit tidigare. Ett vanligt rakt och okomplicerat tal- och skriftspråk anses mindre bra än ett mer tillkrånglat och abstrakt språk, som ofta syns i dokument. Lyssna på det sista svaret från kabinettssekreterare Frank Belfrage i den här intervjun från Ekot, för hur det som kallas UD-mässigt språk kan låta.

Det som läsaren nu skrev gick i alla fall i samma stil som det jag hört tidigare, men det är mer detaljerat. Jag har bekräftat att personen ifråga har arbetat på UD, men då denne fortfarande är anställd inom bistånds- och diplomatbranschen utelämnar jag på begäran namnet. Här är vad hen ville säga:

”Jag arbetade på UD för några år sedan som vikarie. Det var många med mig som hade korta tidsbegränsade anställningskontrakt. En av mina arbetsuppgifter var att ansvara för vissa årliga utbetalningar till internationella biståndsinsatser. Det handlade om miljonbelopp och blev det fel med en dags försening i transaktionen kunde det resultera i kraftig straffränta på tiotusentals kronor. Jag vet att det hade hänt tidigare men tror inte det blev någon diskussion om det. Det verkade som om ingen direkt tog någon större notis om det faktiskt.

Det var många praktikanter som gjorde ordinarie arbetsuppgifter utan att vara kvalificerade och en del hade även ansvar för att hantera stora summor pengar och vissa utbetalningar. Under sommaren var det många praktikanter som stod för arbetsstyrkan på UD.

Någon borde börja titta på hur UD:s personalenhet arbetar, den allra heligaste enheten för alla dom som vill klättra i diplomatkarriären. Lojalitet går före allt om man vill behålla sitt jobb. Rätta in sig i ledet är det som gäller. Det finns ingen anställningstrygghet överhuvudtaget. Jag vet flera också flera som gått på tillfälliga kontrakt i allt mellan 3-7 år. Många ger upp och slutar.”

Om bloggen



Följ och delta i granskningen av Sveriges FN-bistånd. Nu går SvD:s medarbetare i New York - den prisbelönta undersökande journalisten Jenny Nordberg - vidare med sitt avslöjande om hur de svenska miljarderna till FN används. Ta del av dokumenten och bidra med information och egna erfarenheter som kan ta granskningen vidare.


Mail: jenny.nordberg@svd.se

Twitter: @nordbergj, #FNSvD