Annons
X
Annons
X

Nordberg granskar

Jenny Nordberg

Jenny Nordberg

NEW YORK. UD sågar sin egen bidragsverksamhet, där nästan 12 miljarder om året går ut i bistånd. Det var ju en del intressanta turer innan UD faktiskt släppte själva rapporten, som pryds av en bro med ett hål i mitten, och bär titeln ”Bidragsprocessen eller Resurserna som försvann”. Den är på 82 sidor och är en ganska fascinerande läsning om vad som händer inne på UD; hur folk beter sig och vad de tycker. Det är en civilekonom på UD som har granskat hela bidragsprocessen över två år och gått igenom ett 70-tal ärenden på de enheter som  hanterar bidrag och bistånd på UD.

Hela rapporten ligger här, och mycket av det som brister, som att dokument, analyser och tydliga angivelser om resultat saknas, räknas upp  i torsdagens artikel. Men jag tänkte att jag skulle dela ytterligare några stycken med er som jag tycker är värda lite extra uppmärksamhet.

Vi börjar med att bara läsa sammanfattningen:

”Slutsatserna i denna utvärdering indikerar att åtgärderna i vissa avseenden endast på marginalen har höjt kvaliteten. Det ifrågasättande och den kritik som nyligen framkommit i massmedia förefaller till delar berättigad. Den inre effektiviteten är låg.”

Då undrar man ju lite hur det var tidigare.

”Utvärderingen visar att risken för bristande kvalitet till regeringens redovisning till Riksdagen avseende UD:s bidragshantering inte är obetydlig.”

De som representerar oss och våra skattepengar har alltså små chanser att få reda på vad som händer med biståndspengarna i vissa avseenden. Vad tycker då utrikesutskottet om det? Mina kollegor intervjuade dem under torsdagen, men de var inte särskilt oroade. Socialdemokraternas Urban Ahlin, som är vice ordförande, sade att rapporten till och med kanske hade faktafel.

Ordföranden för Sofia Arkelsten har överhuvudtaget inte sagt något, så vi vet inte vad hon tycker om detta.

Statsvetaren Helena Wockelberg vid Uppsala Universitet var dock tydlig: ”Som demokrat måste man hålla på idén om att riksdagen ska få den information som behövs för ansvarsutkrävande. Annars fallerar tanken med att delegera makten till regeringen. Grundläggande i det här är att fundera över vad regeringen faktiskt gör.”

Det handlar till och med om att de bryter mot lagar och regler på UD, enligt rapporten:

”Det UD-externa regelverket, framförallt 3 paragrafen Budgetlagen och 11 paragrafen Anslagsförordningen efterlevs förmodligen inte tillräckligt väl. Besluten uppvisar i detta avseende systematiskt återkommande tveksamheter.”

”Det säkerställs inte alltid att outnyttjade medel återbetalas i den utsträckning som är påkallat. 

Det här är alltså skattepengar som vi inte vet var de har tagit vägen någonstans. Är det miljoner? Tiotals miljoner? Hundratals?

”Fram tonar en bild av otillfredsställande kvalitet och ett UD som inte själv lyckas leva upp till de krav som ställs på underlydande myndigheter och bidragsmottagare. Ett flertal risker av stor vikt är idag till stora delar oidentifierade och ohanterade.”

Men vilka risker är det? Det låter oroväckande, men jag vet inte. Kanske UD kunde svara på det?

UD:s egen expeditionschef avfärdade dock rapporten i radions p1 Morgon på torsdagen ganska ordentligt. Lyssna här, där även reporterlegendaren Jan Mosander, som granskat bistånd i decennier, deltar och till slut tröttnar på UD:s spinn om att det inte är något särskilt graverande med granskningen. Då avbryter Mosander: ”Svenska Dagbladet bränner ju av det här rätt i synen på oss.. ni är ju i kris!”

Till SVT sade Mosander också: ”Jag har aldrig under mina år när jag har granskat UD:s biståndshantering sett en så kritisk utredning som den här. Det är första gången och då ska man vara tacksam att det har funnits någon på UD:s ekonomiavdelning som har haft mod och civilkurage nog att skriva ihop allt det här. Den här  misären har pågått i tiotals år på UD, också i högsta grad under den socialdemokratiska regimen. Men nu finns det tecken på att den här interngranskningen kommer att leda till att Riksrevisionen äntligen följer upp den förstudie som man gjorde kring detta för flera år sen, och som pekade på stora brister.”

Från politkerhåll kom senare under dagen dock statsministern Fredrik Reinfeldt och lät lite bekymrad, även om han mest skyllde på regeringen som hade hand om biståndet för sju år sedan.

##

Sedan detta om UD:s bemanning, när en del utgörs av praktikanter — hur var det med det egentligen? Det är ”inte okej” sade expeditionschefen till mig i onsdags.

Men det står uttryckligen i rapporten att: ”Många handläggare uppges inte veta vad bidragshantering innebär. Ett relaterat problem som nämns är att praktikanter ofta ges i uppgift att självständigt hantera ärenden och beslut med bristande handledning.” 

Och: ”Praktikanter som åläggs att hantera ärenden/beslut saknar ofta specifik kompetens för detta.”

En före detta medarbetare som inte varit praktikant men väl vikarie berättar lite om hur det brukar gå till här, om hur praktikanter ges ansvar för stora summor och ofta utgör den huvudsakliga bemanningen när resten av UD åker på sommarsemester.

##

Rapporten berör också UD:s ”kultur”. En före detta anställd förklarade för ett tag sedan den så kallade UD-andan för mig (detta ingår alltså inte i rapporten) där en viktig del är att hålla tyst och inte ifrågasätta något:

”Hela UD-systemet bygger att bli befordrad. Det är en militärisk struktur, där målet är att bli ambassadör. Detta är helt beroende av chefen. Alla roterar runt och är generalister, och det gäller att inte göra sig ovän med någon, eftersom den personen kan bli ens chef när som helst. Har man då pekat med hela handen och ställt frågor och undrat varför det inte funkar och varför vi inte har några bedömningar, så hamnar man på bråkiga listan och inte på diplomatlistan. UD är en livsstilskarriär för många och det bygger på att man sköter sig.”

 I rapporten står också flera saker som tycks bekräfta den bilden:

”Det framkommer att det i UD egentligen inte finns något konkret ansvarsutkrävande, det finns inga ‘sanktionsmöjligheter’ i det fall någon inte tar sitt ansvar och den framtida karriären påverkas då i princip aldrig.”

”På en enhet anser ledningen att ansvarsutkrävande inte är ett problem, att det är en ‘icke-fråga'”. 

Bistånd verkar inte heller vara så populärt bland diplomaterna att hålla på med:

”En känsla, uppfattning, uppgivenhet om att bidragshanteringen är något ineffektivt, krångligt, svårgenomträngligt och inte en del av en prioriterad kärnversksamhet inom vilken man kan profilera sig själv och därmed gå en god karriär till mötes”. 

 

Om bloggen



Följ och delta i granskningen av Sveriges FN-bistånd. Nu går SvD:s medarbetare i New York - den prisbelönta undersökande journalisten Jenny Nordberg - vidare med sitt avslöjande om hur de svenska miljarderna till FN används. Ta del av dokumenten och bidra med information och egna erfarenheter som kan ta granskningen vidare.


Mail: jenny.nordberg@svd.se

Twitter: @nordbergj, #FNSvD

Senaste kommentarer