Nordberg granskar

Jenny Nordberg

Jenny Nordberg

NEW YORK. Det bara rasar in politiker här i riktning mot FN-skrapan på första avenyn. Biståndsminister Hillevi Engström är i stan idag, för sin premiär på FN, där hon också ska träffa höga chefer som är mottagare av svenska skattepengar. Och även hon skrev en debattartikel, denna gång i SvD, för att lägga fram sina ideer om bistånd.

Hon skriver att regeringen ”välkomnar granskning av och debatt om Sveriges bistånd” och nämner den nyligen släppta DAC-rapporten, som Sida, UD och Carl Bildt alla var överens om gav ett mycket gott betyg till det svenska biståndet, framför allt för att det är mycket generöst jämfört med andra länder. Men rapporten uttryckte också hård kritik om att svenskt bistånd är ofokuserat, att det finns en ”forest of policies” och att det saknas en riktig strategi, trots att det länge talats om det. Rapporten efterlyser därför en plan som innebär ”konkreta handlingar som ger resultat.” Så riktigt så världsbäst var det inte.

Men tillbaka till nya biståndsministern. Hon fortsätter med att tala om Sveriges bistånd till FN, apropå SvD:s artiklar:

Regeringen är fullt medveten om de stora förändringsbehov som finns inom FN. Det är därför betydande steg har tagits i syfte att åstadkomma förbättringar. Före 2006 gjordes inga systematiska bedömningar av FN-organisationerna och uppföljningen av verksamheten var långt ifrån heltäckande. Detta trots att stora summor svenska skattemedel kanaliserades in i systemet. 

Biståndsministern säger också, liksom nästan alla svenska diplomater och politiker jag har talat med, att Sverige ställer ”hårda krav” på FN för att få reformer och resultat. Jag har länge försökt ta reda på exakt vad det här innebär, detta med att Sverige ”spelar en pådrivande roll” och mycket annat som sägs. Vad gör man, konkret, och vilka krav ställs? Det handlar alltså om språket och om orden som används – men vilka ord är det då?

UD har hänvisat till de instruktioner som skickas med diplomater som åker till New York för att delta vid stora FN-möten. Dessa dokument ”sekretessprövas” på UD sedan flera veckor och är därför inte tillgängliga för en öppen granskning.

Men de som åker till förhandlingarna skriver också reserapporter när de kommer hem, där de ska redovisa vad som sagts på möten och i förhandlingar. Några av dessa har jag fått från Sida, vars personal deltar i möten i New York. Låt oss titta på vilka ord som används för den svenska positionen när det gäller bistånd från ett möte med UNDP Executive Board 2012, där tre svenska diplomater deltog:

”On transparency…. the current Swedish position is to support full public access.”

Sverige stödjer det, alltså.

”Sweden commended the good balance in the program document between focusing on supporting core state functions and supporting a national ownership, where civil society partners are immensely important.”

Sverige berömde UNDP.

”However, Sweden asked whether the programme did not try to grasp over too many areas and having too ambitious outputs, and also what the links were to already existing programmes…”

Här ser alltså Sverige något som verkar ofokuserat, och då framförs en försiktig fråga.

Som får svaret: ”The intention was also to leverage what is already done and work through existing programmes but with a more cross-practice cooperation.”  

Hängde ni med där? Det var i alla fall svaret med vilket Sverige lät sig nöja.

Rapporten fortsätter, med att Sverige ”joined a statement” och ”discussed the need..”

Sverige anslöt sig även till ett gemensamt uttalande från de nordiska länderna, och där lyder de aktiva orden så här:

”The Nordic countries welcome”… ”We congratulate the UNDP for the progress….” ” We would be interested in hearing more…” ”We would appreciate…”

De allra starkaste uttrycken jag kan finna i dokumenten lyder ”We believe it is crucial that gender equality is clearly stated as a priority…” och ”We’d like to offer some comments and suggest several issues…”

Så när framförs de tuffa kraven på öppenhet, resultat och granskning? I hissen?

Idag träffar Hillevi Engström utvärderingschefer på FN, bland annat den mycket modiga och ovanligt självständiga avdelning på UNDP som jag intervjuade häromveckan som hon läst om. Ett av målen med det svenska biståndet är ”verkliga resultat i fattiga människors liv” enligt Engström, och UNDP, som bland annat har till uppgift att bekämpa fattigdom, är en av de absolut största mottagarna av pengar från Sverige. Deras egna utvärderingar har ju inte kunnat visa att någon fattig person har blivit hjälpt av miljardprogram, och UNDP har därför ansatts hårt av flera andra länder som har skurit ner på sitt bistånd. Men hur tuffa är Sverige, och var går gränsen för artig diplomatiska och när kranen av pengar börjar skruvas åt? Det senare är ju vad som faktiskt nu tvingar fram reformer på UNDP. Fler väntas snart, enligt vad jag har hört.

Hillevi Engström sade till SvD häromdagen att hon vill ”se om vi behöver trimma våra instruktioner ytterligare till de företrädare vi har”.

Hennes pressekreterare har lovat att höra av sig senare så att vi ska få veta vilka slutsatser ministern har dragit.

 

 

 

 

Om bloggen



Följ och delta i granskningen av Sveriges FN-bistånd. Nu går SvD:s medarbetare i New York - den prisbelönta undersökande journalisten Jenny Nordberg - vidare med sitt avslöjande om hur de svenska miljarderna till FN används. Ta del av dokumenten och bidra med information och egna erfarenheter som kan ta granskningen vidare.


Mail: jenny.nordberg@svd.se

Twitter: @nordbergj, #FNSvD

Fler bloggar