60-talets hits: Honeycombs!

Have I the right? med Honeycombs var debutsingeln som gick upp i topp på brittiska singellistan. Även That’s the way blev en stor hit. Båda är sådana där omedelbara poplåtar som man efter en minut bara vet att de kommer att slå. Apropå slå så hade gruppen en kvinnlig trummis vilket var extremt ovanligt. Hon hette Honey Lantree, därav namnet på gruppen.

Have I the right to hold you?
You know I’ve always told you
That we must never ever part
oh ooh ooh oh

Have I the right to kiss you?
You know I’ll always miss you
I’ve loved you from the very start

Come right back I just can’t bear it
I’ve got this love and I long to share it
Come right back I’ll show my love is strong

Lyssna nedan (eller här) på have I the right och läs sedan Honeycombs historia, som även innefattar Brian Jones i Stones (SvD 1999-09-20).

Nästa avsnitt: Call me number one med The Tremeloes.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. Ike & Tina Turner. Santana, Bobby Goldsboro, Music Explosion. Melanie. The Crazy World of Arthur Brown, Who. Beatles-boxen. Mary Hopkin. Jeannie C. Riley. Temptations. Georgie Fame. Steppenwolf, Vanilla Fudge. Aretha Franklin. Sam & Dave. Archies. Foundations. Tommy James & The Shondells. Arthur Conley. Paul Anka. American Breed. Zager & Evans. James Brown. Brian Hyland. Mungo Jerry. Peter Sarstedt. Blood, Sweat & Tears.

That”s the waaaaaaaaay, sjunger den kvinnliga trummisen Honey i Honeycombs. Och fortsätter med Have I the right. Rak, enkel pop som ibland hörs igen när Honeycombs får en nostalgikick och återförenas. Brian Jones i Rolling Stones älskade att hata honungskakorna.

Honeycombs bildades av gitarristen Martin Murray 1963. Han jobbade som frisör på
dagarna och fick med sig kollegan Honey Lantree, som spelade trummor på
fritiden. Brorsan John Lantree gick in på bas och bandet kallade sig The
Sherabons. Det ändrades snabbt till Honeycombs efter den rödhåriga trummisens
smeknamn och en hit av Jimmie Rodgers (på första lp-n Here are the Honeycombs
står det Sherations – någon måste ha fått hjärnblödning när skivfodralstexten
skrevs).
När de spelade på klubbarna upptäcktes de av Ken Howard och Ken Blaikley som
blev deras managers (de tog senare hand om bandet med namnet Dave Dee, Dozy,
Beaky, Mick & Tich). Honeycombs fick skivkontrakt med Pye Records och
producerades av legenden Joe Meek, som fixade hits åt John Leyton, Heinz, Mike Berry,
Screaming Lord Sutch, Tornados och andra höjdare (han sköt sig själv i februari
1967 när allt och lite till gick åt helvete).
Första singeln Have I the right, skriven av Howard/ Blaikley, toppade listan
1964 i Storbritannien. I glädjeyran ramlade Murray av scenen under en spelning
och bröt både armar och ben. Han blev tillfälligt ersatt av gitarristen Peter
Pye.
Have I the right blev också en stor hit i USA och därmed en miljonsäljare.
Uppföljaren Eyes gick inte in på listorna och Murray lämnade gruppen. Inget
fungerade förrän de släppte That”s the way i slutet av 1965 där Honey sjöng
duett med sångaren Dennis D’Ell. Engelsk piratradio spelade den oavbrutet vilket
fick upp låten på listorna.
Året därpå lämnade sångaren och de båda gitarristerna bandet och när tre ersättare
togs in döpte gruppen om sig till The New Honeycombs. Men i mars 1967 stack
även Honey Lantree för att satsa på en solokarriär. I maj var hon tillbaka men
gruppen sprack ändå.
Originalsångaren D’Ell försökte sig på en comeback som solosångare under
70-talet medan Honeycombs spelade 1991 på en hyllningskonsert för producenten
Joe Meek.
Brian Jones ringde vid ett tillfälle upp en radiostation och bad dem spela Have
I the right på hastigheten 78 varv. Givetvis gjorde radioprataren som han blev
tillsagd vilket tydligen fick Brian och hans vänner att bli helt hysteriska. Om
det nu var hastigheten som orsakade skrattanfallen.

The Honeycombs
Medlemmar: Dennis D’Ell, sång, munspel (född 1943); Martin Murray, gitarr
(1941); Alan Ward, gitarr, keyboards (1945); John Lantree, bas (1940); Annie
”Honey” Lantree, trummor (1943)
Svensk tv: Medverkade i Drop In i januari 1965
Namelosers: Turnerade med Honeycombs och Kinks i Danmark
På Tio i Topp: Have I the right (1:a den 19 september 1964), That”s the way (1:a
i januari 1965)
HARRY AMSTER