60-talets hits: Peter Sarstedt!

Where do you go to my lovely med Peter Sarstedt från 1969 var den franskinspirerade popklassikern som droppade kändisnamn (Marlene Dietrich, Zizi Jeanmaire, Rolling Stones, Picasso etc) i varannan rad så man var tvungen att lyssna om och om igen till den förföriska dragspelsmelodin. Den låg etta i Storbritannien i sex veckor och alla ville veta på hur det skulle gå för Marie-Claire som levde ett jet set-liv som inte gjorde henne lycklig, 1969 års Anna Anka typ. Här är några verser:

You talk like Marlene Dietrich
And you dance like Zizi Jeanmaire
Your clothes are all made by Balmain
And there’s diamonds and pearls in your hair

You live in a fancy appartement
Of the Boulevard of St. Michel
Where you keep your Rolling Stones records
And a friend of Sacha Distel

But where do you go to my lovely
When you’re alone in your bed
Tell me the thoughts that surround you
I want to look inside your head

Lyssna nedan (eller här) på Peter Sarstedts version på Top of The Pops 1969. Läs sedan historien om honom (SvD 1999-03-22).

Nästa avsnitt: You’ve made me so very happy med Blood, sweat & Tears.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. Ike & Tina Turner. Santana, Bobby Goldsboro, Music Explosion. Melanie. The Crazy World of Arthur Brown, Who. Beatles-boxen. Mary Hopkin. Jeannie C. Riley. Temptations. Georgie Fame. Steppenwolf, Vanilla Fudge. Aretha Franklin. Sam & Dave. Archies. Foundations. Tommy James & The Shondells. Arthur Conley. Paul Anka. American Breed. Zager & Evans. James Brown. Brian Hyland.

Det var 1969 och helt okej att lyssna på dragspel, om låten hette Where do you go to my lovely med Peter Sarstedt. Med lite valstakt och cello, en text om klasskillnader och en röst typ Cat Stevens light var världssuccén given. Brorsan var sångare i svenska Dee Jays för vilka Peter var chaufför. Nu är han bara stor i Tyskland… och hos Oldsberg.

Han hade en bror till, Eden Kane, som var popidol på 60-talet med låtar som Boys cry och Forget me not. Peter Sarstedt försökte, som så många andra
singer/songwriters i England, gå i Bob Dylans fotspår. Det blev väl mera Donovan över det hela. Han satsade på den bohemiska stilen, lät mustaschen växa och skaffade sig en frisyr som nästan fyllde ut ett helt rum.
Singeln I am a cathedral blev en hit på piratradiostationerna men det stora
genombrottet kom 1969 i Storbritannien med den vackra franskinspirerade
popklassikern Where do you go to my lovely. Ni vet den där som börjar med: ”You talk like Marlene Dietrich/And you dance like Zizi Jeanmaire…” och med
refrängen ”Where do you go to my lovely/When you’re alone in your bed/Tell me the thoughts that surround you/I want to look inside your head”.
I slutet av låten avslöjas att Marie-Claire, som nu lever ett jetset-liv, i
barndomen tvingades tigga på Neapels bakgator.
På Tio i Topp gick den upp på första plats den 29 mars 1969 och låg på listan i sammanlagt sju veckor. Peter Sarstedt blev överväldigad av att ligga etta fyra veckor i rad och sa: ”Till och med bankdirektören gillar skivan även om hantycker att mitt hår är för långt.”
Björn Ulvaeus blev också överväldigad och sjöng in Stikkan Andersons svenska översättning: ”Men saknar du något min kära/eller vad tänker du på/kan det vara lyckan, min kära/som du har tappat ändå…”.
Uppföljaren Frozen orange juice sålde också bra men Sarstedts balansakt mellanskämt och allvar lyckades inte riktigt. I Sverige fick han en stor hit med Take off your clothes, som drev med religion och sex i rader som ”Take off your clothes/let me see what it is that you’re hiding/and don’t look so shocked/you have nothing to fear from my eyes/My daddy is a priest, you know…”.
Engelska BBC bojkottade snabbt låten.
1973 slog han sig ihop med sina bröder Eden Kane och Robin Sarstedt men hitsen uteblev, trots att de hette The Sarstedt Brothers. Robin bytte namn till Clive Sands och vips var han sångare i Dee Jays en kort tid 1967.
Sarstedt släppte singeln As though it was a movie som, trots tidsenliga
psykedeliska finesser och bra melodi, inte heller slog.
Turtles- och Frank Zappa-killarna Mark Volman och Howard Kaylan tog med
Sarstedt-låten You’re a lady på albumet Flo & Eddie. Men det hjälpte inte
heller.
I början av 90-talet uppträdde han på nostalgi-shower, ofta tillsammans med
Gerry And The Pacemakers. Förra året uppträdde han på festivaler i Tyskland och i Ingvar Oldsbergs tv-program På året.
Han ångrar att han inte tog ett erbjudande från BBC om en tv-show tillsammans med Clodagh Rodgers i början av 70-talet.
– Jag skulle inte ha gömt mig i Danmark. Jag känner mig fortfarande bitter för
att jag kastade bort mina möjligheter, säger han till tidningen Daily Mail.
Hustrun ville att han skulle stanna hemma i stället för att flänga runt. När han
gav upp sin karriär blev hon ihop med en en yngre rockmusiker och lämnade
Sarstedt. Han flyttade hem till sin mamma i Croydon. Så kan det gå.
HARRY AMSTER