60-talets hits: Anna Ankas man!

Put your head on my shoulder med Paul Anka är en underbar kärlekslåt som alla kan behöva varva ner till efter en timme med hustrun Anna Anka på TV3. Paul Anka skrev den själv, fick en hit och gick upp till andra plats på den amerikanska singellistan 1958. Då var han bara 18 år och genombrottet kom året innan med Diana. Anka är expert på omedelbara melodier och låtar som är perfekta för tryckare:

Put your head on my shoulder
Hold me in your arms, baby
Squeeze me oh so tight
Show me that you love me too

Put your lips next to mine, dear
Won’t you kiss me once, baby
Just a kiss goodnight, may be
You and I will fall in love

I Gilmore Girls döpte mamman i serien sin hund till Paul Anka och den riktiga Anka gjorde ett inhopp i ett avsnitt, som naturligtvis hette The Real Paul Anka.
Kolla in videon till put your head on my shoulder nedan (eller här) och läs sedan min intervju med Paul Anka (SvD 2005-10-10)

Nästa avsnitt: Bend me, shape med Med American Breed.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. Ike & Tina Turner. Santana, Bobby Goldsboro, Music Explosion. Melanie. The Crazy World of Arthur Brown, Who. Beatles-boxen. Mary Hopkin. Jeannie C. Riley. Temptations. Georgie Fame. Steppenwolf, Vanilla Fudge. Aretha Franklin. Sam & Dave. Archies. Foundations. Tommy James & The Shondells, Arthur Conley.

Redan som 15-åring blev han tonårsidol och fick en världshit med Diana. Framgångarna fortsatte när han skrev My way åt Frank Sinatra medan Tom Jones fick She”s a lady. Nu har 64-årige Paul Anka gjort en jazzplatta av kända rocklåtar.
Paul Anka, född i Ottawa, Kanada, slog igenom på 50-talet och turnerade med artister som Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och Buddy Holly. Senare blev det shower i Los Angeles och vänkretsen utökades med artister som Frank Sinatra, Sammy Davis Jr och Dean Martin.

Även om många tror att Paul Anka varit försvunnen, eller rent av avlidit, har han fortsatt att turnera 150 dagar per år och har nu spelat in en jazzplatta med rocklåtar av Nirvana, Bon Jovi, Van Halen,, The Cure, Eric Clapton, Lionel Richie och Oasis.

Intresset för jazz väcktes när Paul Anka samarbetade med den kanadensiske jazzartisten Michael Bublé för ett par år sedan.

– Då märkte jag att många unga människor var intresserade av jazz men jag ville inte gå i Jamie Cullums eller Robbie Williams fotspår. Jag ville testa något nytt istället för att ta gamla låtar med texter som inte har någon relevans i dag. Det finns fantastiska låtar från 80- och 90-talen som ingen vågat röra, säger Paul Anka som valde ut 14 låtar som han spelade in med
Hur har artisterna reagerat på dina tolkningar?
– Dave Grohl från Nirvana och Foo Fighters såg mig sjunga på David Letterman show och tyckte att Smells like teen spirit lät otrolig. Även Bon Jovi, Gary Kemp i Spandau Ballet och Lionel Richie har hört av sig, säger Paul Anka på telefon från Paris.

Han är noga med att påpeka att passionen för musik är det som ständigt styr honom och att att han aldrig tröttnar på att testa något nytt.

– Det känns som om ett fönster har öppnats för swingen igen och som musiker kan jag bryta ner låtarna och presentera dem med ett jazzstuk så att det blir fräscht för mig och publiken. Recensionerna runt om i världen har varit översvallande så jag är lite tagen.

Paul Anka har inte alls tröttnat på att ständigt förknippas med låten Diana eller My way.

– De är delar av mitt liv och musiken är min passion. Jag kunde aldrig förutse succén eftersom vi på 50-talet var rockpionjärer som gjorde musik som ingen gillade utom fansen.

Diana låg etta en vecka i USA i september 1957 men i England låg den i topp i hela nio veckor. Inspirationen till låten kom från barnvakten för Paul Ankas syskon. Problemet var att hon var 18 år medan Paul bara var 15. Dessutom var hon fullständigt ointresserad av den unge sångaren trots rader som: ”I”m so young and you”re so old, this my darling I”ve been told. I don”t care just what they say, cause forever I will pray, You and I will be as free, as the birds up in the tree, Oh, please stay by me Diana.”

Det gick bättre när han fick skivkontrakt och en hit som sålde tio miljoner exemplar. När han återvände från världsturnén hade Dianas intresse vaknat.

– Det var så dags då. Jag var helt ointresserad, skrattar Paul Anka.

Han var 13 år när han bildade trion The Bobbysoxers och spelade för 15 dollar per kväll. Som 15-åring uppträdde han på nattklubbar och lärarna hade för länge sedan givit upp och insett att det var lönlöst att be Anka göra läxor. Med tiden tog han sig till New York och fick träffa ABC-Paramounts skivboss och producent Don Costa.

Skivdirektören blev minst sagt imponerad när Paul Anka spelade upp tio egenhändigt skrivna låtar och han fick omedelbart ett skivkontrakt. Första låten som släpptes var Diana och sedan fortsatte listframgångarna med låtar som Lonely boy och Put your head on my shoulder.

Paul Ankas liv förändrades än en gång när han hörde den franska balladen Comme d’Habitude 1968. Han köpte rättigheterna till melodin och skrev My way med en ny engelsk text som började med de berömda raderna: ”And now the end is near, and so I face the final curtain”. Frank Sinatra spelade in den 1969, en låt som blev hans signaturmelodi.

– Frank ringde mig när jag spelade in en film i Florida. Han kallade mig The Kid för att jag alltid var yngst. På middagen sa han att han var färdig med showbusiness, men att han ville göra ett sista album med Don Costa.

– Han retade mig för att jag aldrig skrivit en låt till honom så när jag kom tillbaka till New York kände jag mig rörd över att den store Sinatra skulle lägga av. Klockan
ett på natten skrev jag texten och det kändes som om Frank Sinatra satt där bredvid mig.

Även Sid Vicious i Sex Pistols, som dog bara 21 år gammal i New York av en överdos av heroin, spelade in My way. En del kallar hans version för den definitiva slakten av låten.

– När de ringde och frågade var jag först tveksam till att ge mitt tillstånd men i princip anser jag att konsten inte ska ha några begränsningar. Faktum är att jag tyckte att Vicious menade allvar med att spela in låten även om jag naturligtvis såg humorn i inspelningen, säger Paul Anka.
HARRY AMSTER