60-talets hits: The Temptations!

I wish it would rain med The Temptations från 1967 minns jag för att det var en av de första soullåtarna jag älskade. Deras låt Beauty is only skin deep hörde jag året innan och kommer ihåg att jag bara stannade upp när radions Klas Burling spelade upp den amerikanska topplistan och så kom det här, skön soulmusik. Lät inte som något annat. I wish it would rain är en makalöst vacker ballad om smärtan när flickvännen lämnar dig. David Ruffin sjunger sååå bra. Eddie Kendricks, Melvin Franklin, Paul Williams och Otis Williams är inte så dåliga dom heller.

Sunshine, blue sky, please go away,
My girl has found another, and gone away
With her went my future, my life is filled with gloom,
So day after day, I stay locked up in my room

I know to you it might sound strange,
I wish it would rain (oh how I wish that it would rain)
Oh yeah, yeah, yeah

Kolla in videon nedan (eller här) först kommer The best things in life are free och drygt två minuter in sjunger de I wish it would rain med underbara röster och klassisk danskoreografi. Läs också historien om Temptations (SvD 1996-06-17).

Nästa avsnitt: Yeh yeh med Georgie Fame.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. Ike & Tina Turner. Santana, Bobby Goldsboro, Music Explosion. Melanie. The Crazy World of Arthur Brown, Who.

Det går mycket väl att säga att Temptations karriär tog fart när Berry Gordy,
blivande skivbolagsdirektör, stod och…eh…urinerade med Otis Williams, en av
grundarna av vokal- och dansgruppen.
– När Gordy drog upp sitt blixtlås sa han ”Man, Otis, jag gillar verkligen din
grupp och om du skulle vantrivas med var du är nu, så kom till mig för jag ska
starta ett skivbolag.” Sa Gordy och startade Tamla Motown.
Under 60- och 70-talen var Temptations stora och vi pratar inte bara stora utan
gigantiska. Inte bara en grupp som sjöng smöriga kärleksballader utan också
Black Panther-influerade texter om knarket, splittrade relationer i gettot och
mot Vietnamkriget.

Det är bara att sätta på Cloud Nine med sin wahwah-gitarr, de komplexa
trumrytmerna (särskilt bastrumman och hi-haten driver låten) och sångarnas
tenor, baryton och basröster som går in i varandra. Att det svänger är ett
understatement.
Texten handlar om fattigdom, brist på mat och att det behövs något som kan lugna
nerverna i det svarta gettot:
”My father didn’t know the meaning of work, he disrespected mama and treated us
like dirt, I left home seeking a job that I never did find…”.
Istället var det Cloud 9 som löste problemen. Och Cloud 9 beskrivs så här:
”You can be what you wanna be, you ain’t got no responsibility…you’re a
million miles from reality…higher…”

Temptations bildades redan 1961 i Detroit och går nu in på sitt fjärde
decennium. Smokey Robinson skrev och producerade låtarna i början och med My Girl kom den första USA-ettan. Den blev en hit igen när filmen My Girl blev en succé 1992.
När Norman Whitfield tog över som producent var han influerad av den nya
soulmusiken som Sly & Family Stone och Curtis Mayfield stod för. Hit efter hit
följde: Runaway Child, Running Wild (om tonårsuppror), I Can’t Get Next To You
(om taskiga relationer – lyssna på pianointrot i början och breaket när
trummorna och congas kommer in. Och försök sitta still) och Superstar.

Men Whitfield (som bland annat skrev I Heard It Through The Grapevine till
Marvin Gaye) nöjde sig inte med detta. Nu tog han över hela produktionen och
förvandlade Temptations till ett vokalbihang. Ofta tog det flera minuter innan
sångaren över huvud taget fick komma in. Mest kända exemplen är Papa Was A Rollin’
Stone (1972) och Masterpiece (1973) med oförglömliga basgångar, stråksektioner,
blås och wahwah-gitarren igen:
”It was the 3rd of September, that day I’ll allways remember, yes I will, ’cause
that was the day that my daddy died, I never got a chance to see him…”

Ser man Temptations på bilder är det oftast fem leende och uppklädda herrar i
kostym och hatt. Men filosofin handlade inte bara om att stå på scenen. Publiken
skulle få en riktig show och bländas både av röster och danssteg:
– Vi måste sälja sex. Vi måste dansa och röra på oss, som Otis Williams
uttryckte det.
Sedan 1962 har Temptations haft över 80 hitsinglar. Många medlemmar har dött på
vägen. David Ruffin, en av Temptations supervokalister, dog av en överdos crack
1991. Eddie Kendricks, som hade den tunna falsettrösten, gick bort i lungcancer
1992 medan Paul Williams sköt sig 1973 efter år av alkoholproblem och psykiska
besvär.
Men gruppen fortsätter med ständigt nya medlemmar. Den 17 augusti uppträder de
tillsammans med Four Tops i Arlington, Texas. Pris: fem dollar.
Har man tur får man höra hits som Get Ready, Ain’t Too Proud To Beg, Beauty Is Only Skin Deep, I’m Gonna Make You Love Me (som de sjöng tillsammans med Diana Ross &
Supremes) och så I Wish It Would Rain, en underbar ballad om smärtan när allt
tar slut:
”Sunshine, blue skies, please go away, My girl has found another, and gone away,
With her went my future, my life’s filled with gloom, so day after day I stay
locked up in my room…”
HARRY AMSTER