60-talets hits: Nya Beatles-boxen!

Nya Beatles-boxen är här. Så jag satte mig helt enkelt med mina gamla Beatles-cd och jämförde med de nya. En dos förväntan och en dos skepticism. Men det är inget snack om saken, självklart låter det bättre, både fylligare och klarare, inte så murrigt som de gamla plattorna. Inledde med Magical mystery tour som är kul för att Strawberry fields forever, Penny Lane, Hello, goodbye, Baby you’re a rich man och All you need is love är med. Jag tänker omedelbart på vilka otroliga sångröster Lennon och McCartney hade. Här görs inget för att dölja skavanker, de sjunger helt enkelt så där bra. På Magical mystery tour finns texterna med i cd-häftet men det gäller inte alla plattor. Svagt att inte kunna få med dem, även om de nu inte fanns i originalutgåvorna.

Hoppade till debutskivan Please please me och öppningsspåret I saw her standing there och tycker skillnaden i ljud är ännu tydligare här. Klarare, helt enkelt. Och bra mycket taffligare trumning av Ringo Starr jämfört med ett par år senare, då han på Strawberry fields forever revolutionerar sättet att spela fills.

Jämförde sedan klassikern Yesterday på albumet Help och det är en ordentligt fylligare ljudbild. Trots att jag hört den här låten tusentals gånger (och tröttnat på den) är det fascinerande hur Paul McCartney kan sjunga så bra och självklart. Då var han 23 år. Tänker också på hur många som gjort cover på låten och det vill sig aldrig riktigt.

Rubber soul, Revolver, Sgt Pepper’s lonely hearts club band, allt remastrade album låter bättre. Men egentligen slås man (för vilken gång i ordningen) av hur en grupp inom så få år kan få ur sig så många bra låtar, så många hits. På Rubber soul sjunger McCartney Michelle, en låt som alltid låtit som om ljudteknikern snubblat till. Ruffigt och ojämnt. Nu låter den som jag antar att den gjorde i studion. Likadant med Lady Madonna, som alltid haft ett ljud som om något var fel. Nu är det reparerat. Och hur John Lennon kan sjunga Girl så innerligt övergår mitt förstånd.
På White album testar jag Birthday och det låter betydligt hårdare. Fortsätter med Sexy sadie och frågan är om inte ljudet på den här dubbeln uppvisar de största förändringarna. Som trumfreak imponeras jag av hur tungt Ringos trummor låter. Eller Helter skelter, snacka om ös. Eller You know my name (look up the number) med Brian Jones saxsolo. Eller She’s a woman. Eller Bad boy. Eller No reply. Eller If I fell. Eller I’ve got a feeling. Och I want you (she’s so heavy).

Jag har genom åren haft hela Beatles-katalogen i min ipod som fått trängas med de andra 12 000 låtarna. Trots att jag, som sagt, hört låtarna sedan 1963 så kan jag fortfarande haja till när en Beatleslåt kommer. Nästan konstigt för även om jag älskar mycket 60-talsmusik så är det få album som tål att spelas så ofta som Beatles-plattorna. Synd att inte hitalbumet “1” är med. Men ändå, det är bara att skaffa boxen The Beatles. Jag är avundsjuk på alla som inte hört så mycket Beatles. Om ni tror att de är överskattade så är det fel. Det här är eliten som spelar. De andra vankar vingligt efter.

Kolla in videon nedan (eller här) på en av de bästa Beatleslåtarna någonsin, Strawberry fields forever. Och läs min story om Basen i Beatles här.

Nästa avsnitt: Those were the days med Mary Hopkin.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. Ike & Tina Turner. Santana, Bobby Goldsboro, Music Explosion. Melanie. The Crazy World of Arthur Brown, Who.