60-talets hits: Fire!

Fire med the Crazy World of Arthur Brown från 1968 är en av de bästa obskyra låtarna någonsin. Trots det skruvade soundet med underbar orgel, blås, tjut och några taktbyten så sitter melodin där som rena allsången. Låten låg etta på Englandslistan och tvåa i USA . Och texten är ju bara som den är, särskilt vrålet i början:

I am the god of hell fire and I bring you:
Fire, I’ll take you to burn.
Fire, I’ll take you to learn.
I’ll see you burn!

Nästa avsnitt: The kids are alright med The Who.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet, klicka HÄR: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
Vikki Carr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Status Quo. Millie Small. Count Five. Herman’s Hermits. Petula Clark. Ike & Tina Turner. Santana, Bobby Goldsboro, Music Explosion.

Kolla in videon nedan (eller här) och läs historien om Arthur Brown (SvD 1998-01-12) här.

Han är säkert galen. Hissas man ner med en lyftkran på scen, har en hjälm som brinner på huvudet, är groteskt sminkad och insvept i en saffransgul dräkt, stackatodansar och dessutom inleder showen med ”I am the God of hellfire and I bring you fire” så är det inget snack om saken. Men vad spelar det för roll när Arthur Brown gjort låten Fire. Det förlåter allt.

F ire/I’ll take you to burn/Fire/I’ll take you to learn.
Det sjunger The Crazy World of Arthur Brown med riktig inlevelse och på slutet
kommer han loss ordentligt när han vill att flickvännen ska brinna. Orgeln, som
spelas av Vincent Crane, är underbar i låten som plötsligt stannar upp i mitten
med ett melodiskt parti för att förbereda ”den lilla flickan” på att hon ska
förkolnas.?Andra behagliga låtar av Arthur Brown är Nightmare och Spontaneous apple?creation. I Come and buy sjunger han ”come and see, come and die”. Det låter?som Alice Cooper strypt av en orm, typ. I I put a spell on you, Screamin’ Jay?Hawkins gamla låt, tar han i så han spricker men orgeln dämpar de värsta?excesserna.?Engelsmannen Arthur Brown föddes 1944 i Whitby, pluggade filosofi och spelade i?r&b-grupper. 1965 gjorde han singeln You don’t know med Arthur Brown & The Diamonds.?Det blev många namnbyten innan han bildade The Crazy World of Arthur Brown 1967?och det var Pete Townshend som fixade ett skivkontrakt. Han var även producent?tillsammans med Kit Lambert på Fire. Det blev bara en hit för Arthur Brown.?Dessutom stämdes han för att ha snott låten och blev av med nästan alla?royalties. Hårt när låten låg etta på Englandslistan.?Efter Fire var Carl Palmer med ett tag på trummor (Emerson, Lake & Palmer) mengruppen sprack snart. Palmer och Crane drog iväg och bildade Atomic Rooster.?1971 startade Arthur Brown bandet Kingdom Come som spelade in fyra album. På?scenen körde han sin rockteater och brukade korsfästa sig.?Han var med i filmversionen av Tommy 1975 och lärde sig spela bättre gitarr av?Robert Fripp. Samme man rådde honom att flytta till USA vilket han gjorde och?hamnade i Austin, Texas där han gifte sig och målade husfasader och snickrade?tillsammans med Jimmy Carl Black (the Indian of the group i Zappas Mothers, ni?vet). Hans senaste LP, Requiem, kom 1982 och handlade om kärnvapenkrig.?Turnerat har han gjort både 1993, 1995 och 1997 – då han medverkade i Whitby?Dracula Festival där han sedan gammalt kvalificerat sig som en veteran i?flamberandets ädla konst. Han har dock svårt att få tillstånd av?brandmyndigheterna som inte gillar att han spelar med en brinnande hjälm.?Tv-kanalen VH-1 har flera gånger visat en nyinspelad show med Arthur Brown.?När Fire låg på listorna 1968 turnerade Brown i Frankrike. Under scenshowen tog?många flickor av sig kläderna och bars upp på scenen. Det var inget mer med det?och Arthur Brown fortsatte sjunga sin miniopera om konflikten mellan rädslan för?helvetet och syndens tröst. Refrängen löd:?”Why is it so cold out here?/ Let me in!/The price of your entry is sin.”?Under en annan spelning stod en kille och drack sin öl. När han såg att det?brann i skallen på Brown och sången dessutom lät som ett enda långdraget skrik?hällde han ut hela ölen över honom. Hela djävulseffekten uteblev.?Under en turné i USA med många fyllor och LSD-rus var det nära att Arthur Browns?mentala hälsa gick upp i rök.?Vid ett tillfälle beordrade han sina roadies att montera upp hela?ljusanläggningen på hotellrummet i Houston. Arthur tog av sig alla sina kläder,?satte på sig sin brinnande vikingahjälm och dansade på balkongen. Bilförarna på?motorvägen strax intill trodde inte sina ögon och det tog inte lång tid förrän?flera hade kört av vägen och allt blev ett enda stort kaos som slutade med att?polisen kom och arresterade hela rockgruppen. Det blev ingen spelning den?kvällen.
HARRY AMSTER