60-talets hits: Herman’s Hermits!

Silhouettes med Herman’s Hermits från 1965 åt sig in i mitt hjärta och jag gillar den än i dag. Verkligen en sång som borde vara med i alla allsångsprogram för man kan sjunga den gång på gång utan att tröttna. Och ändå är det en tafflig cover av The Rays
och The Diamonds doo wop-versioner 1957. Men Herman’s Hermits var det där föraktade bandet med töntiga Peter Noone som sångare, som trots detta ständigt och jämt vräkte ur sig hits som inte gick att få ur hjärnan. Kanske därför de sålde mest plattor av alla i USA, förutom Beatles då.
Gitarren i Silhouettes spelas antingen av Led Zeppelin-gitarristen Jimmy Page eller Vic Flick, mannen som spelar gitarr i den underbara James Bond-signaturen. De lärde tvistar vem som gick in i studion med Herman’s Hermits. Texten är, som vanligt, om olycklig kärlek- fast det slutar rätt bra:

Took a walk and passed your house late last night
All the shades were pulled and drawn way down tight
From within, the dim light cast two silhouettes on the shade
Oh what a lovely couple they made

Put his arms around your waist, held you tight
Kisses I could almost taste in the night
Wondered why I’m not the guy who’s silhouette’s on the shade
I couldn’t hide the tears in my eyes

Ah-ah-ah-ah-ah…
Ah-ah-ah-ah-ah…

Lost control and rang your bell, I was sore
Let me in or else I’ll beat down your door
When two strangers who have been two silhouettes on the shade
Said to my shock ”you’re on the wrong block”

Rushed down to your house with wings on my feet
Loved you like I’d never loved you my sweet
Vowed that you and I would be two silhouettes on the shade
All of our days, two silhouettes on the shade.

Kolla in videon till Silhouettes nedan (eller här) och läs storyn om Herman’s Hermits (SvD 1996-04-01). Och titta på stora Tio i topp-hitten Mrs Brown, you’ve got a lovely daughter om ni har lust.

Nästa avsnitt: Friday on my mind med The Easybeats.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy
March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs,
Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat
Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals,
Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone,
Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam
The Sham And The Pharaohs.. Lemon Pipers. Harper¹s Bizarre. Donovan. Peter
& Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals.
VikkiCarr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles.
Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater
Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth
Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Royal Guardsmen. Barry McGuire. Seekers. Bob Lind. Klicka HÄR.

En av de mest framgångsrika 60-talsgrupperna någonsin är Herman’s Hermits. 1965 sålde de mer plattor i USA än någon annan grupp med undantag för Beatles. Sex Top ten-hits och tio miljoner sålda skivor talar sitt tydliga språk.
Jimmy Page och John Paul Jones kompade Herman’s Hermits på skivorna. Det är
kanske förklaringen till att de sedermera bildade Led Zeppelin som hade en något
annorlunda framtoning.
Peter Noone, sångaren i Herman’s Hermits, såg pojkaktig ut – om man ska vara
snäll. Sedan var det hemskt mycket tänder.
Han började som skådespelare i Manchester och spelade i TV-serien Coronation
Street. Gruppen The Heartbeats behövde en sångare och efter en provspelning blev
det Noone.
London blev nästa anhalt där producenten Mickie Most valde Jerry Goffins och
Carole Kings låt I ’m Into Something Good som första singel. Den rusade upp på
förstaplatsen på Englands-listan i august 1964.
Sedan kom hittarna på rad: Silhouettes, Wonderful World (Sam Cookes låt som bland
annat Herb Alpert skrivit), There ’s A Kind Of Hush och No Milk Today (som i cyniska skämt på den tiden utsågs till Biafras nationalsång).
I USA (och även i Sverige) fick de enorma listframgångar med Mrs Brown You ’ve
Got A Lovely Daughter och I ’m Henry VIII, I Am. Gruppen tyckte att de låtarna
var för ”corny” för den engelska marknaden så de släpptes aldrig där.

Henry-låten, som borde vinna första pris i ”bästa töntlåt någonsin”, är
egentligen en gammal music hall-sång.
Anledningen till att Peter Noone valde namnet Herman berodde på att gitarristen
Karl Green tyckte han var lik en tecknad figur som gick på TV. Och hermit
betyder eremit, enstöring.
Listframgångarna fortsatte med Something ’s Happening som, om jag inte minns
fel, gjordes i en svensk version av Östen Warnerbring med den oförglömliga
textraden: ”Älskade lilla jänta, vi kan väl inte vänta, ajajajajaj…”
En annan hit var A Must To Avoid som Shanes måste ha lyssnat på eftersom Chris
Craft No 9 är smått identisk.
I Sverige hade gruppen nio låtar på Kvällstoppen bland annat Sleepy Joe och
Listen People.
1970 sprack gruppen och Peter Noones solokarriär tog sin början med David Bowies
låt Oh You Pretty Thing. Sedan var det slut.
Han försökte med en comeback 1980 med gruppen The Tremblers. Det skulle han inte
ha gjort. Det blev teater istället.
1989 spelade Noone in en ny version av I ’m Into Something Good som var med i
filmen Den nakna pistolen med karaktärsskådespelarna O J Simpson och Anna Nicole
Smith.

Men Herman’s Hermits figurerar både här och där. För ett par år sedan valdes
Rolling Stones in i Rock And Roll Hall of Fame och tidningen Rolling Stones
chefredaktör Jann S Wenner var prisutdelare. Mick Jagger tackade hjärtligt och
sa något i stil med:
– OK, du har snott titeln på tidningen från oss men du ska vara jävligt glad
över att vi inte hette Herman’s Hermits.
HARRY AMSTER