60-talets hits: Eve of destruction!

Eve of destruction med Barry McGuire från 1965 var en äkta protestsång som gick rakt in i hjärtat mitt under Vietnamkriget. Textrader som att du är tillräckligt gammal för att döda, men inte för att rösta, var befriande. McGuires hesa röst lät också ovanlig och början med någon slags domedagstrumma var anslående:

The eastern world, it is exploding
Violence flarin’, bullets loadin’
You’re old enough to kill, but not for votin’
You don’t believe in war, but what’s that gun you’re totin’
And even the Jordan River has bodies floatin’

But you tell me
Over and over and over again, my friend
Ah, you don’t believe
We’re on the eve
of destruction.

Kolla nedan när Barry McGuire sjunger Eve of destruction (eller här) och läs artikeln om honom (SvD 1999-09-06).

Nästa avsnitt: I’ll never find another med The Seekers.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone, Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam The Sham And The Pharaohs.. Lemon Pipers. Harper’s Bizarre. Donovan. Peter & Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals. VikkiCarr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles. Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Byrds. Supremes. Lesley Gore. Klicka HÄR..

Det var 1965 som man började fatta vad protestsånger var för nåt. Barry McGuire sjöng ”The eastern world it is exploding…” och vi tonåringar förstod att krig var fel. Eve of destruction bannlystes av flera amerikanska radiostationer och amerikanska soldater i Europa förbjöds att köpa skivan. De kunde ju bli förvirrade.

Barry McGuire spelade sin folkmusik på amerikanska västkusten i början av 60-talet, först med duon Barry & Barry. Han grundade New Christy Minstrels 1962 och fick flera hits
i USA. Han skrev även Greenback dollar, som Kingston Trio fick en hit med.
1964 var det dags för en solokarriär och han var en av de första artisterna som
knöts till Lou Adlers skivbolag Dunhill. Han passade perfekt i den gryende
folkrock-scenen med sin skrovliga röst och för att han kunde spela gitarr, banjo
och munspel. Bob Dylan låg på listorna med Like a rolling stone.
Protestsånger var alltså inne och P.F. Sloan & Steve Barri fick i uppdrag att
skriva lite arga låtar. Tidigare var surflåtar till Jan & Dean deras specialitet.

Eve of destruction var ursprungligen en b-sida men en radiostation fick tag på
en omixad råkopia och succén var given. Texten, som var mot etablissemanget,
väckte omedelbart debatt.
Rader som ”you’re old enough to kill, but not for voting” var tydligen
kontroversiella i samma veva som protesterna mot Vietnamkriget höll på att ta
fart.
Den sålde ändå guld och låg etta på många listor runt om i världen. I
Storbritannien fick skivan knappt spelas men nådde ändå en tredjeplats. På Tio i topp låg den etta fyra veckor i oktober 1965. En svarsskiva med högerprägel gavs ut med titeln Dawn of correction med The Spokesmen.
McGuire fick aldrig till någon efterföljare trots att han backades av The Mamas
& The Papas på albumet This precious time (det var McGuire och P.F. Sloan som
fixade skivkontrakt till mammorna och papporna).
På singeln Creeque Alley sjunger Mamas & Papas bland annat om McGuire och Roger
McGuinn i Byrds:
”McGuinn and McGuire were just getting higher …”
Han fick i alla fall låten California dreamin’ av John Phillips, den skulle bli
uppföljaren till Eve of destruction. Mamas & Papas sjöng bakgrundssång men det
lät så bra att John Phillips frågade om inte de själva kunde ta den som
debutsingel istället.
”Visst, det är din sång, du skrev den”, sa McGuire. Så då tog de bort hans röst
och vips var de megastora. Klokt val, McGuire.

Han spelade in albumet Barry McGuire and the doctor, 1970, med medlemmar från
Byrds och Flying Burrito Brothers. Men inte ens den sålde. Istället satsade han
på skådespeleriet och var med i filmer som kalkonskräckisen Werewolves on wheels
innan han fick en roll i Hair på Broadway.
Under 70-talet drogade han friskt men blev sedan en pånyttfödd kristen och
spelade in flera album med religiösa sånger. 1984 flyttade McGuire till Nya
Zealand och 1990 var han tillbaka i USA. Han turnerar fortfarande, 63 år gammal.

1990 skrev P.F. Sloan en ny text till Eve of destruction som McGurie sjöng in.
Ingen brydde sig.
HARRY AMSTER