60-talets hits: Lesley Gore!

You Don’t Own Me med Lesley Gore från 1964 är en sällsynt lyckad låt. Melodin är underbar och går rakt in i hjärtat och texten är en tidig feministisk kamplåt:

You don’t own me, I’m not just one of your many toys
You don’t own me, don’t say I can’t go with other boys

And don’t tell me what to do
And don’t tell me what to say
And please, when I go out with you
Don’t put me on display, ’cause

You don’t own me, don’t try to change me in any way
You don’t own me, don’t tie me down ’cause I’d never stay.

Lesley Gore var bara 18 år när hon spelade in You don’t own me och den tog sig till USA-listans andra plats. I want to hold your hand med Beatles låg etta. I dag är hon 63 år och kom ut 2005 som lesbisk då hon också släppte en ny platta och fick stor uppmärksamhet igen.

Läs historien om Lesley Gore (SvD 1998-05-18) och kolla videon längre ner (eller här).

Nästa avsnitt: Snoopy vs the Red Baron med The Royal Guardsmen.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone, Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam The Sham And The Pharaohs.. Lemon Pipers. Harper’s Bizarre. Donovan. Peter & Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals. VikkiCarr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles. Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Klicka här.

Lesley Gore hade sammanlagt 19 hits i USA. Hon sjöng med ett jazzband
1962 men allt började med att hon framförde It’s my party på en fest samma år.
Någon föreslog att hon skulle skicka en demo till Mercury Records.
Där tog producenten Quincy Jones hand om henne och miljonsäljarna avlöste
varandra – It’s my party (Lill-Babs gjorde covern leva livet på svenska),och Judy’s turn to
cry. Men framförallt You don’t own me, som Dusty Springfield gjorde en cover på.

Just den planerar tv-bolaget ABC att använda som temalåt när de sänder ett
specialprogram om kvinnorörelsen 1999. Helt naturligt med tanke på texten:
”You don’t own me/I’m not just one of your many toys/you don’t own me/don’t say
I can’t go with other boys/And don’t tell med what to do/And don’t tell me what
to say/And please, when I go out with you/Don’t put me on display.”
Lesley Gore är en av de få vita sångerskor som spelat in för Motown – albumet
Someplace else now bestod helt av egna låtar men hitsen uteblev. Senare var hon
med på två spår till soundtracket av filmen Fame. Hennes bror Michael skrev
titellåten som Irene Cara fick en hit med.
På sin senaste inspelning, 1987, sjunger Lesley Gore tillsammans med en annan
60-talist, Lou Christie. Faktum är att hon fortfarande kör nostalgikonserter och
drar ”It’s my party and I’ll cry if I want to” med jämna mellanrum. Om den
låten säger den nu 51-åriga Lesley Gore till tidningen People:
– Antagligen var det den lilla vita medelklassrebellen i mig som desperat
försökte komma ut.
I dag bor Lesley Gore i New York och skriver musik. Hon nominerades för en Oscar
1980 för låten Out here of my own, som var med i Fame. Hon har även spelat i
komediserien Murphy Brown. Redan 1967 var hon med i Batman där hon spelade
Catwomans assistent Pussycat.
You don’t own me har blivit feministernas egen kampsång och Bette Midler, Diane
Keaton och Goldie Hawn sjöng den i filmen First Wives Club.

Men tillbaka till Quincy Jones, som senare producerade Michael Jackson. Han hade
200 demos att välja mellan när han hittade It’s my party med Lesley. Singeln
släpptes blixtsnabbt eftersom Jones hade fått reda på att demonproducenten Phil
Spector tänkte spela in den med The Crystals.
Därmed kunde Lesley Gore bli en av de mest framgångsrika solosångarna
(tillsammans med Brenda Lee och Little Peggy March) som förknippas med
flickgruppsoundet på 60-talet.
Och med följande textrader var succén given: ”Nobody knows where Johnny has
gone/But Judy left the same time/Why was he holding her hand/ When he’s supposed
to be mine.”