60-talets hits: The Supremes!

Reflections med The Supremes från 1967 är en av enormt många hits som The Supremes med Diana Ross i spetsen hade. Med Reflections kallades bandet faktiskt för första gången Diana Ross & The Supremes och som vanligt, höll jag på att säga, låg Holland-Dozier-Holland bakom låten. Eftersom det är 1967 hör man lite psykedeliska ljudeffekter, lite rymdljud men med de eviga tamburinerna kvar och Cindy Birdsong och Mary Wilson körar. Låten är tillbakalutad skön och inte lika hurtig som en del andra Supremes-låtar. Skön. Texten kör hjärtekrossartemat och ensamhet:

Through the mirror of my mind
Time after time
I see reflections of you and me

Reflections of
The way life used to be
Reflections of
The love you took from me

Oh, Im all alone now
No love to shield me
Trapped in a world
Thats a distorted reality.

Mary Wilson träffade jag i Stockholm 1997 och den intervjun, om rivaliteten med Dina Ross, misshandel och tragisk död, kan du läsa längre ner (SvD 1997-01-04). Kolla sedan videon till Reflections ännu längre ner (eller här) med Sammy Davis som presenterar The Supremes.

Nästa avsnitt: You don’t own me med Lesley Gore.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone, Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam The Sham And The Pharaohs.. Lemon Pipers. Harper’s Bizarre. Donovan. Peter & Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals. VikkiCarr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles. Cliff Richard. Hounds. Gary Puckett & The Union Gap. Creedence Clearwater Revival. Simon & Garfunkel. Beatles. Bob Dylan. Elvis Presley. Fifth Dimension. Jethro Tull. Cyrkle. Barry Sadler. Roger Miller. Klicka här.

SvD har träffat Mary Wilson som i dag förutom sången åker runt och föreläser om kvinnomisshandel – hon har själv levt tillsammans med en man som misshandlade henne. Om 14 dagar uppträder hon på Hamburger Börs.

Denna kvinna ser betydligt yngre ut än hon gjorde för 30 år sedan. Jag får
plötsligt för mig att det egentligen inte är den gamla Supremesstjärnan Mary
Wilson som står framför mig och är tvungen att fråga hur hon kan se så ung ut.
– Jag läser mina böner. Jag vet inte…Gud var god.
I januari ska hon showa tillsammans med Tommy Nilsson på Börsen och är därför
strålande glad.
Hon berättar om sina Supremesår samtidigt som hon petar i maten och sippar på en
cocktail på Grand Hotel i Stockholm. Det börjar gå upp för mig att detta
definitivt är Mary Wilson. Det enda som gör henne lite dyster är att det är så
svårt att få skivkontrakt. Det hjälper inte ett dugg att hon var gigantisk på
60-talet. Men hon påpekar att hon nyligen spelat in två låtar med svenska Clas
Yngström:
– Det är lite underligt att två svenska artister kontaktar mig samma år. Det
måste vara mitt öde.

När Baby Love toppade listorna för 32 år sedan var hon 20 år. 1977 var
föreställningen för Supremes över. Gruppens image av guld och glamour stämde
inte riktigt överens med det som hände utanför scenen. Förutom en växande
fiendeskap med Diana Ross levde Mary Wilson i många år med en man som
misshandlade henne.
I dag håller hon föreläsningar om kvinnomisshandel och har skrivit två böcker,
en om sitt privata liv och en om Supremes. Den första, ”Dreamgirl”, sålde i 250 000 exemplar. Hon spelar även teater. Så sent som i somras på Broadway i komedin
Grandma Sylvias’s Funeral. Det var en ungdomsdröm som gick i uppfyllelse.’
Mary Wilson skrattar gott åt Supremesåren. Vem skulle inte göra det med tolv
amerikanska listettor (Beatles hade 20). I alla böcker om soulmusik berättas om
hur skeptisk hon var till genombrottslåten Where Did Our Love Go. Till
kompositören Eddie Holland lär hon ha sagt: ”Vi vill ha en hit – Baby, baby, where did our love go – det är ju ingenting.”
Eddie Holland fick trösta henne när Mary började gråta i ren desperation: ”Lita på mig, det här blir en hit.”

Hon bekräftar nu att historien är sann och att hennes reaktion berodde på att
Supremes då hade gett ut elva singlar och ingen slagit.
– Jag var avundsjuk på Martha Reeves & Vandellas succéer. När vi äntligen fick
vår första hit trodde jag inte det var sant, säger Mary Wilson med sitt
staccatoskratt.
Hon växte upp med den nyupptäckta rocken och lyssnade på Chuck Berry. 13 år
gammal började hon sjunga med Diana Ross och Florence Ballard. De kallade sig
för Primettes för att hylla en annan grupp i Detroit – The Primes. Den gruppen
döpte så småningom om sig till The Temptations.
– När vi skulle skriva på kontraktet med Motown var vi tvungna att hitta på ett
nytt namn. Florence föreslog The Supremes. Diana och jag hatade det för att det
lät som namnet på en byggnad, inte alls särskilt feminint.
På scenen uppträdde de i långa klänningar och håruppsättningar som matchade
varandra perfekt. Danskoreografin var noga uttänkt.
– Vi älskade skönhet och att se bra ut.
De umgicks en del med Beatles ”men vi var väldigt olika”.
Mary Wilson turnerar runt världen med en show där hon sjunger tolv
Supremeslåtar. Fyra dagar i veckan uppträder hon för att ”publiken älskar de
gamla låtarna”.

I sin bok beskriver hon i flera episoder rivaliteten mellan sig själv och Diana
Ross. Men hon vill inte hålla med om att de hatar varandra trots att
stämningarna haglat genom åren:
– De ekonomiska affärerna skapade spänningen mellan oss. Det är faktiskt ingen
fejd som pågår. Folk sa att Diana Ross blev upprörd när jag skrev min bok men
jag hyser inget agg mot henne.
Vad skulle du göra om hon kom in här nu?
– Jag vet inte. Men jag tror vi skulle uppträda civiliserat. Vi var som systrar
när vi var yngre och jag skulle vilja att vi blev vänner igen.
Mary Wilsons familj var fattig – poor in money but rich in love, som hon
uttrycker det.
Hon är nöjd med sitt liv trots att hon uppfostrades av sin faster och fick reda
på vem hennes mamma var först när hon var tio år.
När jag frågar hur många barn hon själv har blir svaret:
– Tre. Min dotter är 21 och har just gift sig. Min son är 20 och så hade jag en
”baby” som gick bort för två år sedan. Han var 14 år och jag körde när bilen
kraschade.
Jag antar att du har skuldkänslor för detta?
– Nej, som mamma säger man ju alltid ”var försiktig, var försiktig” och sedan
var det typiskt nog jag som satt vid ratten. Jag skulle inte kalla det skuld för
det vore inte rätt. Men det är absolut det värsta som hänt mig. Han var min
stolthet, min baby, säger Mary Wilson.
Hon tror fortfarande på Gud efter olyckan:
– Jag fick vara med honom den utmätta tiden. Vem har sagt att man lever för
alltid. Jag tror man återföds i andra former.
I många år levde hon ihop med en man som slog istället för att prata:
– Jag brukade titta på mina barns vackra ögon och se en sådan renhet. Som mamma
beslöt jag att de inte skulle få växa upp i destruktivt förhållande. Kvinnor kan
göra ett val men det tog mig tre år att lämna honom.

Har han låtit dig vara ifred?
– Nej, men jag flyttade till en annan stad.
Ångrar du något?
– Nej, men jag kommer aldrig att gifta om mig med någon som inte accepterar mig
som jag är.
HARRY AMSTER

The Supremes beskrevs i svensk press som ”de tre sexiga svängiga
Detroit-flickorna”. De är den kvinnliga grupp som haft flest hits i USA. Gruppen
bildades av fyra skolflickor i Detroit i slutet av 50-talet: Diana Ross, Betty
Hutton, Mary Wilson och Florence Ballard.
Bland hitsen märks Where Did Our Love Go, Baby Love, Stop! In The Name Of Love,
I Hear A Symphony, You Can´t Hurry Love, You Keep Me Hangin´ On och The
Happening.
Diana Ross har lyckats bäst med sin solokarriär och har nu en hit i England med
In The Ones You Love.

Mary Wilson
Född: 1944
Familj: Tre barn
Äter: Grönsaker
Röker: Nej
Droger: Nej, det är 60-tal
Första du ser hos en man: Själen
Motto: Se alltid till det bästa
Färg: Röd
Gråter: På bröllop, begravningar, romantiska filmer
Skrattar: Mycket, men det är svårare sedan min son dog, spontaniteten är borta
Svartsjuk: Nej
Feminism: Ja
Bästa Supremeslåtarna: I Hear A Symphony, Reflections
Bäst på 60-talet: Aretha Franklin, Gladys Knight & Pips, Nancy Wilson, James
Brown, Four Tops, Temptations
Stolt över: Min förståelse och vishet
Min livslögn: Jag har alltid rätt