60-talets hits: Creedence!

Born on the Bayou med Creedence Clearwater Revival är fortfarande skön att lyssna på när man tröttnat på Proud Mary, Bad moon rising och alla andra hitsen. Refrängen är så skön för att den bara upprepar titeln tre gånger och sedan fortsätter Fogerty att vrålgurgla:
Wish I was back on the bayou.
Rollin’ with some Cajun Queen.
Wishin’ I were a fast freight train,
Just a a-chooglin on down to New Orleans.

Läs min intervju med John Fogerty (SvD 2004-10-02 ) och kolla in videon från Woodstock nedan eller här, visserligen med taskigt ljud men vilken röst John Fogerty har när han vrålar Born on the Bayou. Jag såg honom i New York i mitten av 90-talet och då lät han faktiskt fortfarande otroligt bra.

Nästa avsnitt: I am a rock med Simon & Garfunkel.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone, Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam The Sham And The Pharaohs.. Lemon Pipers. Harper’s Bizarre. Donovan. Peter & Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals. VikkiCarr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles. Cliff Richard. Klicka här.

Skivaktuelle Creedence-sångaren John Fogerty turnerar just nu med Bruce Springsteen. Målet är att USA ska få en ny president.
– Kriget i Irak är lika meningslöst som Vietnamkriget, säger John Fogerty.
John Fogerty verkar vara på rätt gott humör när han ringer upp. Det kan bero på att han fått ihop ett nytt soloalbum och ska ge sig ut på vägarna kompad av The E Street Band inklusive The Boss.
– Bandet duger, eller hur? Det kommer att bli hur kul som helst. Själva idén är att jag ska sjunga låtarna tillsammans med Springsteen.
Turnén ”The Vote for change tour”, där även R.E.M., Dixie Chicks och Pearl Jam medverkar, handlar om att fälla den sittande presidenten.
– Idén med konserterna är att få folk att tänka efter. Jag tror inte på att hålla politiska tal från scenen men känslomässigt kanske våra låtar kan väcka folk.
På John Fogertys nya album finns låten ”Deja vu (all over again)” med textrader som: ”Day by day we count the dead and dying… day after day another Momma”s crying/She”s lost her precious child/To a war that has no end”.

– Låten var en gåva och det kändes som om någon viskade i mitt öra, vilket aldrig hänt tidigare. Jag hörde en röst som sjöng den första textraden, den akustiska gitarren, melodin och låtens sorgsna karaktär. Det tog bara en timme att bli klar.
Är låten kritisk mot Irakkriget?
– Ja, även om den inte är politisk så är den en vemodig betraktelse över krig. Jag är rädd för att kriget kan fortsätta i hundra år.
John Fogertys nya platta är en relativt lågmäld historia, något han tror beror på hur han själv känner sig just nu.
– Självklart gillar jag rock’n’roll och att det skramlar ordentligt men jag vill inte vara tråkig. Många rockplattor blir sega på slutet så jag eftersträvar en större variation.
På omslaget till plattan liknar du en ung Jim Morrison. Medvetet?
– Det är faktiskt Doors-sångaren, skrattar John Fogerty.
– Jag skojar naturligtvis. Min fru Julie hittade bilden på någon undanskymd plats på mitt kontor. Julie satte upp den hemma och när jag går runt med min lilla tvååriga dotter pekar hon och skriker ”pappa!”
När Creedence Clearwater Revival, med sin mix av r&b, rockabilly, swamp rock och country, valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 1993 konstaterade Bruce Springsteen: ”Creedence var inte det hippaste bandet i världen, men de var bäst”.
– Det var en gammal dröm som gick i uppfyllelse. Fortfarande händer det att folk kommer fram till mig, tar min hand och tackar för alla låtar.
Bandet splittrades 1972 och det tog Fogerty tolv år att få ihop sitt första soloalbum ”Centerfield”. Bråken om låträttigheterna med de forna medlemmarna Tom Fogerty, Stu Cook och Doug Clifford gjorde att John Fogerty vägrade att spela sina gamla hits live.

– Jag ändrade mig när jag stod vid Robert Johnsons grav 1990 och undrade för mig själv vem som äger hans låtar. Antagligen någon rik advokat med cigarr i en skyskrapa i New York City. I samma ögonblick insåg jag att låtarna ändå tillhörde honom och att jag satt i samma båt. Då beslöt jag att sjunga mina låtar igen. Det kändes som att komma ut ur ett mentalt fängelse.
Ångrar du något av bråken med Creedence-medlemmarna?
– Jag pratar inte med dem och tänker inte längre så mycket på allt tjafs. Däremot är jag
ledsen för all tid som gick till spillo och att jag inte försonades med min bror Tom, som dog 1990.
HARRY AMSTER