60-talets hits: The Hounds!

I´ll take you where the music´s playin´med The Hounds, som kom fyra på Tio i topp 1967. Absolut inte lika känd som deras cover-landsplågor The lion sleeps tonight och Sealed with a kiss, men betydligt bättre. Eh, fast allt är ju relativt, stämsången på Drifters gamla hit sitter där men det är verkligen nästan för gullig pop. Jag pratade med Henrik Salander 1967 och han berättade om rubriker som “Hounds slog ut Stones”. Läs och kolla in videon nedan eller här.

Nästa avsnitt: Young girl med Gary Puckett & The Union Gap.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots., Nancy Sinatra, Kinks. Procol Harum, Sly & The Family Stone, Monkees. Move. Lou Christie. Julie Driscoll, Brian Auger & The Trinity. Sam The Sham And The Pharaohs.. Lemon Pipers. Harper’s Bizarre. Donovan. Peter & Gordon. Cilla Black. Electric Prunes. McCoys. Dusty Springfield. Animals. VikkiCarr. Tom Jones. Carole King. Rolling Stones. Carly Simon. Shirelles. Cliff Richard. Klicka här.

De poppade upp temat till filmen Exodus, lät Pat Boone skriva en text, satte dit den karaktäristiska stämsången och sedan var tredjeplatsen på Tio i topp given.
– Det saknades en basist så jag satte in en annons i Bildjournalen. Vi fick bara
ett svar vilket berodde på att jag skrivit att basisten måste kunna sjunga
också, berättar Henrik Salander.
Jag når honom på telefon en fredagseftermiddag i New York och han är oerhört
förtjust över att få prata om Hounds.
Förebilderna var Hollies och Beach Boys. Mannen som svarade på annonsen hette
Jan Bråthe. Han fick jobbet. Att inga fler svarade kan ha berott på att det stod
så här i annonsen: ”Nystartat band söker sångkunnig basist. Ska vara mellan
15-10 år.”
De andra medlemmarna var Jan Ahlén, sång, Lasse Wallander, gitarr och Janne
Önnerud, trummor och sång. Henrik Salander själv spelade gitarr.

– Det fanns inget band i Sverige sommaren 1965 som kunde köra fyrstämmigt. Vi
gjorde ett potpurri på tio Beach Boys-låtar som alltid gjorde succé i folkparkerna.
Bandet diskuterade ständigt med sitt skivbolag om singlarna skulle vara covers
eller eget material. Skivbolaget vann och det var därför Exodus blev
debutsingeln.
– Mina och Janne Bråthes låtar hamnade alltid på baksidorna och på LP-skivorna.
Det kanske var lika bra det. I gengäld gick singlarna upp på Tio i Topp.
En av Salanders låtar var Sunday On The Beach som han skrev till en av
filmhistoriens värsta kalkoner, “Drra på – kul grej på väg till Götet”, som kom
1967.
Den andra singeln Sealed With A Kiss (Brian Hylands gamla hit) har, enligt
Henrik Salander, långliggarrekordet på Tio i topp med 16 veckor.
Den stora succén var tredje singeln The Lion Sleeps Tonight med Janne Önneruds
falsettröst som ingen människa kunde få ur skallen. Den var en stor succé redan
1961 med amerikanska The Tokens som specialiserade sig på just osannolika
falsettlåtar. Låten hette i original The Lion Sleeps Tonight (Wimoweh). Sommaren
1967 låg den etta med Hounds vecka efter vecka i stark konkurrens med Procol
Harums A Whiter Shade Of Pale.
Eftersom tre av killarna hette Jan kallades de först A, B och Ö men Henrik
Salander döpte snart om dem till Ask, Besk och Ösk.
På scen lät de bättre än på skiva, enligt Henrik Salander. Sånganläggningen var
väldigt bra jämfört med annat på den tiden vilket gjorde att Hounds ofta fick
bra recensioner.
– Jag minns vad Helsingborgs Dagblad skrev när vi spelade med Rolling Stones:
”Hounds slog ut Stones”.

Henrik Salander berättar att Mick Jagger kom fram en gång och frågade om de fick
låna Hounds sånganläggning.
– Jag tittade avmätt på honom och sa att det kan ni väl få göra, haha. En annan
gång turnerade vi med The Who i Norrland och jag stod och pratade med Pete
Townshend och låtsades vara en expert på att slå sönder gitarrer. Han gav mig
goda råd om hur man dänger gitarrer i marken, jag som knappt hade råd att köpa
en gitarr.
Bildjournalen kallade Hounds för de stora romantikerna och tog stora färgbilder
ständigt och jämt med olika blommor och flower power-köret.
– Det blev kanske väldigt snällt och det var svårt att bli av med stämpeln. Men
vi gnällde inte eftersom vi var med i nästan varje nummer, säger Henrik
Salander.
Tidningen publicerade också hans betyg som nästan bara bestod av stora A:n.
– Lite pinsamt var det. Rubriken löd ”Han borde blivit professor istället för
popkung”.

Främsta konkurrenterna var Jackpots, New Generation och Fabulous Four.
– Vi hånade alltid dom för att de bara hade en hit på Tio i topp men numera har
jag försonats med Lalla Hansson.
När Hounds sprack 1968 blev Henrik Salander rockskribent på Dagens Nyheter. Han
minns att brukade hylla Jojje Wadenius och just dennes nya grupp såg han
häromdagen i New York.
– Jag såg Cardigans också. Publiken var välvillig.
Hounds kallade till presskonferens 1968 för att meddela att bandet lade av.
Orsakerna var turnétrötthet och att Henrik Salander ville börja plugga.
– Jag var 19 när vi började och två av killarna var 16 år vilket inte är riktigt
klokt så här efteråt.
Jan Bråthe gick till Bamboo och började spela med Mikael Rickfors. Janne Önnerud
fick en stor Svensktoppen-hit med Kärlekens hus (med den oförglömliga texten
”Kärleken kommer genom fönstret/knackar på min dörr/det kryper runt i kroppen
som det aldrig gjort förr”).
Bandmedlemmarna har fortfarande kontakt med varandra och när Henrik Salander
fyllde 50 år 1995 blev det en spelning.
– Vi spelade 7-8 låtar på Mariahissen. Janne Bråthe fyller 50 i sommar och då
kanske det blir av igen.
1974 började Henrik Salander på UD. Han flyttade till Afrika 1976 och hösten
1993 blev det New York som är ”bästa staden i världen”.
Vet diplomaterna om att du spelat i ett band?
– Vi gjorde UD-revyer ibland där vi gisslade cheferna. Ibland kommer någon
ambassadör och säger att han hört jag är gammal popmusiker. Den brittiske
andremannen och jag spelade ihop häromdagen på en avskedsfest.
Henrik Salander samlar även på gitarrer och gör anspråk på titeln ”Sveriges
sämsta gitarrist i förhållande till antalet gitarrer jag äger”. Just nu har han
nio stycken. Gitarrfabriken Taylor i San Diego har skrivit i sin kundtidning om
”den tokiga ambassadören i New York som köpte tre Taylor på två månader”.
HARRY AMSTER