60-talets hits: The Move!

Blackberry way med the Move låter som en psykedelisk Beatles-pastisch. Fin melodi och en text som borde göra att den omedelbart ersätter Du gamla du fria: ”Blackberry Way, Absolutely pouring down with rain, It’s a terrible day.” Läs min text om The Move från 1998 och kolla sedan in videon. Sångaren Carl Wayne dog 2004 av cancer, 61 år gammal. Managern Tony Secunda ville att de skulle ta efter Rolling Stones och The Who vilket gjorde att Carl Wayne brukade gå loss med en yxa på scen och förstöra tv-apparater och instrument.

Nästa avsnitt: I’m gonna make you mine med Lou Christie.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots, Nancy Sinatra, Procol Harum, Sly & The Family Stone, Monkees. Klicka här.

Trots att han kunde höra gräset växa blev han aldrig inspärrad. Roy Wood, som grundade både The Move och Electric Light Orchestra, rör på sig igen. Han har just turnerat i England och en 3-cd-box släpps alldeles lagom till 30-årsjubileet av underbara Beatlesinfluerade Blackberry Way.
I Birmingham var de störst. The Moves blandning av klassisk rock, soul, kalifornisk acid-rock och Roy Woods kompositioner banade även väg för en internationell berömmelse. 1967 slog det till ordentligt med Night of fear (med sin Tchaikovsky- ouvertyr) och ”jag är så stenad att” I can hear the grass grow (som Blues Magoos gjort en cover av). Flowers in the rain fortsatte hippie-associationerna och gruppens manager Tony Secunda fick idén att trycka upp vykort som visade den dåvarande premiärministern Harold Wilson naken i sängen med sin personliga assistent Marcia Williams. Rykten om att de hade ett förhållande förstärktes något av vykorten.
Tony Secunda var van vid medial uppståndelse – The Move brukade (i The Who’s fotspår) slå sönder bilar och tv-apparater med en yxa i sin scenshow. De sparkades från en turné med Jimi Hendrix, Cat Stevens och Walker Brothers 1967 för att de var för våldsamma.
Reaktionen på vykortet blev enorm. Gruppmedlemmarna försvarade sig med att de var mot etablissemanget men Harold Wilson stämde gruppen för förtal. Han vann målet och fick alla royalties (200 000 pund) från singeln som han skänkte till välgörenhet. Secunda fick offentligt be om ursäkt och blev dessutom sparkad som manager.
Roy Wood är fortfarande sur eftersom alla 60-talssamlingar innehåller Flowers in the rain och han aldrig får ett öre för besväret. Desto mer fick för att han skrev Amen Corners stora hit Hello Susie.
Originaluppsättningen av Move bestod av Carl Wayne (sång), Roy Wood (gitarr, sång), Trevor Burton (gitarr), Ace Kefford (bas) och Bev Bevan (trummor). 1970 fick Bevan och Wood med sig Jeff Lynne i bandet (från The Idle Race) och embryot till Electric Light Orchestra fanns plötsligt där. Wood målade sig som en psykedelisk inföding från Borneo och sjöng unheavy metal-låten Brontosaurus. Med albumet Message to the country som innehöll Lynne-låten Do ya blev gruppen
kult i USA.
ELO debuterade officiellt som band 1972 men Roy Wood drog efter ett par månader för att bilda Wizzard, en grupp som fick sex hits under två år, bland andra See my baby jive och I wish it would be Christmas everyday. Nästa variant blev Roy Wood’s Wizzo Band och en solokarriär som inleddes med singeln When Grandma plays the banjo.
Sedan dess har hans stjärna dalat betänkligt. Men han jobbade ett tag med Brian Wilson och spelade sax på Beach Boys album 15 big ones.
Trevor Burton slutade i februari 1969 och en USA-turné fick ställas in. Han bildade gruppen The Uglys och senare The Balls med ex-Moody Blues-sångaren Denny Laine. Han har även spelat i Steve Gibbons Band. Ace Kefford lade av i april 1968 på grund av, som det stod i tidningarna, ”ett allvarligt nervöst tillstånd”. På senare tid har Roy Wood spelat ihop med Ocean Colour Scene och framfört
Blackberry Way (som förresten New Seekers och James Last också spelat in). Paul Weller har tillägnat Roy Wood låten Mermaids på sin senaste cd Heavy Soul.
På sin nyligen avslutade decemberturné hade Roy Wood förstärkning av sex kvinnliga blåsare och han spelade alla sina hits:
– Det är ett hemskt jobb men någon måste göra det, som Roy Wood själv uttrycker det.

The Move spelar Blackberry way och Roy Wood ser skön ut med sina gigantiska brillor och mustasch. Låter lite falskt ibland men vafan: