60-talets hits: The Kinks!

Sunny afternoon med Kinks är låten som släpptes i juni 1966 och än i dag låter så där somrig. Ray Davies var i sitt melodiska esse och lyssnar man inte på texten tror man säkert han sjunger om något trevligt, solsken och kärlek eller något. I själva verket handlar det om skattemyndigheterna som tagit alltihop vilket mannen i sången funderar över en ”solig eftermiddag”. Flickvännen har stuckit och mamman är hemsk. Men det låter alldeles fantastiskt.
Jag intervjuade brorsan Dave Davies 2003 och intervjun finns här nedan liksom videon till Sunny afternoon.

Nästa avsnitt: A whiter shade of pale med Procol Harum.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson, Spencer Davis Group, Young Rascals, Mascots, Nancy Sinatra. Klicka här.

Dave Davies i The Kinks pekas ut som mannen som uppfann hårdrocken. I låten ”You really got me” från 1964 gör han gitarriffet du aldrig glömmer.
– Jag lekte lite med gitarren. I just came alive, säger Dave Davies, aktuell med en ny soloplatta.
I början av intervjun är han lite chockad för att han precis fått veta att Lovin” Spoonfuls gitarrist Zal Yanovsky har dött.
– Jag och min bror Ray var stora fans och Kinks musik påminde faktiskt om Lovin” Spoonfuls. En låt som ”Sunny afternoon” liknar deras ”Daydream”, inte soundet men idén bakom, säger Dave Davies på telefon från hemmet i Los Angeles.
Dave Davies har alltid levt i skuggan av sin äldre bror Ray, mannen som skrev de flesta av Kinks låtar. Men Dave Davies hävdar numera att han faktiskt var medkompositör till många av klassikerna. I och med att hans namn inte står med har han missat ett par sköna miljoner i royalties.
Det är kanske inte så konstigt att Dave och Ray Davies, långt före bröderna Gallagher i Oasis, pucklade på varandra ordentligt på scen.
– Jag kanske var naiv men det jämnar nog ut sig i slutändan. Egentligen bråkade vi för att vi hade för många idéer och inte kunde komma överens om vilka vi skulle använda.
Vad har du för relation till din bror i dag?
– Via e-mejl. Han är upptagen med sitt även om vi pratar om att göra en ny Kinks-skiva.
The Kinks räknas numera till samma liga som Beatles, Rolling Stones, Small Faces och Animals. En del hävdar rent av att Kinks var 60-talets bästa brittiska grupp med omedelbara melodier och socialrealistiska texter som i ”Dead end street”: ”There”s a crack up in the ceiling/And the kitchen sink is leaking/Out of work and got no money/A Sunday joint of bread and honey”.
– 60-talsmusiken var så ren och spontan. Vi bara gjorde den. På 70-talet tog industrin över, säger Dave Davies som missuppfattar min fråga om de var bäst i England och i stället levererar ett lödigt försvarstal för Kinks.
– Det är ju löjligt, vi gjorde så många varierade album om olika ämnen som relationer, politik, UFO:s och kärlek medan Stones gjort samma album i 40 år. Vi var ett av de hårdast arbetande banden någonsin och slutade egentligen turnera först 1996.
Dave Davies menar att det var hans idé att skriva egna låtar till Kinks i början av 60-talet. På den tiden lyssnade han på bluesplattor med Leadbelly, Muddy Waters och Big Bill Broonzy.

– En av de första låtarna vi gjorde var ”I believed you” som jag skrev och Ray sjöng. Med tiden tog Ray hand om låtskrivandet eftersom jag hade för kul med eviga fester. Jag minns att jag gick in i studion och inte ens kunde röra min hand på grund av sömnbrist och för mycket drickande. Hur kul är det att sitta hemma och skriva låtar? I was a wild kid.
Men du fick en solohit med ”Death of a clown” 1967?
– Jag tröttnade på musikbranschen och skrev låten som handlade om att jag var desillusionerad över vad jag höll på med.
Hur gick det till när ni skrev genombrottslåten ”You really got me” 1964?
– Ray satt vid pianot och jag störde mig på förstärkaren som jag kände för att slå sönder. Så jag tog ett rakblad och sabbade lite och då kom det där ruffiga gitarrljudet. Ray körde nåt jazzriff på pianot och jag utvecklade det på gitarren. Jag förstod instinktivt att nåt speciellt hade hänt. När jag använde mig av gitarrljudet på scen tittade folk på mig som om jag var tokig.
Håller du med om att det är den första heavy metal-låten?
– Det måste definitivt ha varit det tyngsta just då.
Ditt gitarrsolo är fruktansvärt snabbt och en del hävdar att det var Jimmy Page (senare i Led Zeppelin) som spelade?
– Jag var en ung kille på 16 år som lärde mig spela gitarr och det var enda sättet jag kände till. Solot var helt spontant och det är bullshit att säga att det inte är jag.
Vad tycker du om Kinks i dag?
– Jag är ett stort Kinks-fan, haha.
Dave Davies tror att förklaringen till att 60-talsmusiken fortfarande hyllas beror på att den var ”äkta, fantasifull och spontan”.
– Vi bara spelade och det fanns inget konstlat i låtarna. Under 80-talet tog industrin över och hjälpte till att förstöra musiken. I dag suger industrin fortfarande men det finns kanaler för unga band via internet och små oberoende bolag.
Hans tonårsdotter spelade nyligen svenska The Hives i bilen och Dave Davies tyckte det lät som en demo av Kinks.
– Ja, sångaren låter lite som Mick Jagger. Jag gillar också The Strokes och The Flaming Lips.
Vad tycker dottern om din egen musik?
– Två ord: It sucks! Hon är ett stort fan av musiken men vill inte att jag ska veta om det.
Dave Davies solokarriär tog fart först på 80-talet med ett par raka rockalbum som finns samlade på ”Unfinished business: Dave Davies Kronikles 1963-1998”. Hans senaste soloalbum, som är den första officiella skivan sedan 1982, har titeln ”Bug” som bygger på en idé han fick från diskussioner på sina hemsidor.
– En kvinna skrev att hon trodde att hon hade främmande implantat inuti sig. Jag tyckte det lät lustigt men gjorde lite efterforskningar och upptäckte att det finns ganska många som hävdar samma sak.
Han gör låten ”Give me love (give me peace on earth)” på hyllningsskivan ”Songs from the material world” till George Harrison som släpps i februari.
– Harrison var en mycket andlig person. Hans roll i
Beatles var lika undervärderad som min i Kinks, säger Dave Davies.
HARRY AMSTER