60-talets hits: Young Rascals!

Good lovin’ med The Young Rascals minns jag från 1966 som en sådan där låt där man yrvaket undrade vad man precis hade hört på radion. Antagligen var det Klas Burling som spelade den. Soul och pop mixat och väldigt svängigt. Än i dag lika, vad ska man säga, livsbejakande kanske. Det enda som var irriterande var det falska slutet (som på Monday Monday med Mamas & Papas) och där gick alltid radiopratarna in och förstörde fortsättningen. Så man fick aldrig hela låten på bandspelaren, den tidens fildelning typ. En av de bästa sommarlåtarna någonsin är Groovin’ som gruppen gjorde senare. Rekommenderas också.

Läs gärna min artikel från 1996, som publicerades i SvD. Lyssna sedan på en strålande liveversion av Good lovin’.

Nästa avsnitt: Sad boy med The Mascots.

Tidigare artiklar i serien om 60-talet: Beatles, Bobbie Gentry, Little Peggy March, Small Faces, Tages, Shanes, Four Tops, Jefferson Airplane, Troggs, Manfred Mann, Doors, Turtles, Jackson 5, Beatles, Beach Boys, Ronettes, Cat Stevens, Mamas & Papas, Nilsson. Klicka här.

Young Rascals är gruppen som gjort en av de bästa sommarlåtarna någonsin. Dessa
”lymlar” skippade sitt karaktäristiska orgelsound, lade på lite fågelkvitter,
piano, congas, cembalo, vibrafon och munspel och vips så var sommaren där:
”Groovin´ on a Sunday afternoon/Really couldn´t get away too soon”.
Sångaren och organisten Felix Cavaliere sjunger med en röst starkt influerad av
svarta soulgrupper.

Som tonåring gick han på soulklubbar i Harlem och bildade gruppen The Stereos
där han själv var den ende vite medlemmen. De hade en Top 30-hit 1961 med I
Really Love You. Felix Cavalieri var sedan med i gruppen Joey Dee & The Starliters, berömda för låten Peppermint Twist. Tillsammans med två andra medlemmar i den gruppen, Eddie Brigati och Gene Cornish, bildade de trion Young Rascals. De tog in trummisen Dino Danelli, som turnerat med Lionel Hampton som tonåring. Dino Danelli var för övrigt otroligt lik Paul McCartney.

Debutsingeln I Ain´t Gonna Eat Out My Heart Anymore blev en mindre hit. Sedan
släppte gruppen Good Lovin´ (en cover av den svarta gruppen Olympics hit).
Låten, med det feta orgelsolot, toppade USA-listan 1966 och sålde en miljon
exemplar.
Uppföljarna You Better Run och I´ve Been Lonely Too Long var också helt okej.
Men gruppen hade ännu inte riktigt hittat sitt sound. I maj 1967 hade soundet
mognat fram och Groovin´ låg etta i USA i hela åtta veckor – en riktig
sommarballad, om ni frågar mig.
De två nästa singlarna gick i samma still A Girl Like You och How Can I Be
Sure. 1967 tog indisk filosofi och yoga över och de släppte singeln It´s
Wonderful, en hyggligt utfreakad historia med körsång som svajar iväg
betänkligt.
De tog bort Young från gruppnamnet och hette nu bara Rascals. Ytterligare två
miljonsäljare följde: den vackra A Beautiful Morning och People Got To Be Free,
influerad av morden på Robert Kennedy och Martin Luther King.
Så var det slut. Splittringarna började och den ena slutade och den andra
började i vanlig hederlig rockordning. 1972 upphörde gruppen efter olika
experiment i jazzvärlden.
En orsak till problemen var att gruppen krävde att publiken skulle vara hälften
svart och hälften vit när de uppträdde. Det innebar att den vita södern inte
längre ville ha The Rascals i sitt segregerade samhälle. De blev också bannlysta
från TV-showerna som då gällde. Rasismen var alltså en avgörande orsak till att
gruppen sprack.
Cavalieri satsade istället på produktion (av bland andra Laura Nyro) och
soloplattor. 1988 återuppstod Rascals och turnerade runt USA. Det är antagligen
bara en tidsfråga innan det är dags igen.
1995 turnerade Felix Cavaliere med Ringo Starrs grupp. Han skriver och
producerar för B.B. King, Four Tops och Isaac Hayes. Och på sommarradion låter
det: ”Life would be ecstacy/You and me, endlessly/ Groovin´…”
HARRY AMSTER

PS Felix Cavaliere har på senare år turnerat med The New Rascals…