Gubberiet på Allsången

FOTO: Lars Pehrson Lisa Ekdahl och jag på Solliden.

Så var det dags för Allsång på Skansen igen. Fast i år är det även Lotta på Liseberg, TV4:s satsning. Jag var på presskonferensen och träffade artister som Lisa Ekdahl, Anna Book, Tomas Ledin och Marcus Birro. Det sistnämnda var roligast.
Problemet med Allsång på Skansen är än en gång gubberiet. 2007 fick programmet kritik för att det var för få tjejer eftersom hela 80 procent var män. Då sade projektledaren Gunilla Nilars att ”vi kan inte ta bort en bra artist bara för att få in en tjej”. Förra året var det 70 procent män och i år har siffran sjunkit till 62 procent. ”Vi behöver mer tjejer”, konstaterar fortfarande Gunilla Nilars i svt.se. Hon fortsätter: ”Vi har många andra aspekter att titta på också. Musiksort, målgrupp och tempo. Men står det och väger mellan en kvinna och en man då tar vi den kvinnliga artisten”.
Svårt att tro. Och då ger jag mig inte ens in i aspekter som det multikulturella Sverige där procenttalet är försvinnande litet i årets allsång. Hur som helst är det svårbegripligt varför det ska vara så svårt att få ihop hälften män och hälften kvinnor. Ständigt dessa tjatiga argument om att det är så svårt att hitta kvinnliga artister och därför blir det gärna manliga dansband med hur många medlemmar som helst.
Det finns väl hur många kvinnliga artister som helst: Varför inte Titiyo, Anna Järvinen, Adiam Dymott, Maia Hirasawa, Miss Li, Fever Ray, Veronica Maggio, Robyn, Agnes, Laleh och Anna Ternheim.
Det är ju fortfarande så att enligt Radio- och TV-lagen ska SVT i programverksamheten ”hävda jämställdhet mellan män och kvinnor”. Så följ lagen bara. Inga konstigheter, som Färjan-Håkan brukar säga.