Harry Amster

FOTO: Scanpix Springsteen i kväll på Stadion.
Det är sju grader ute och jag njuter av att slippa se Bruce Springsteen. Ungefär samma temperatur var det i juni 1993 när superheta Guns’N’Roses kom till Stockholm för en konsert. Jag och sonen Mattias, då 9 år, hade biljetter. Det var hans favoritband. Vi kom dit och någonstans i bakhuvudet tänkte jag att det var sommar. Det var fel. I själva verket var det höstväder och vi hade inte ens filtar med oss. Klantig pappa. Vi väntade och väntade. Axl Rose gjorde Gud vet vad bakom scenen för förseningen blev längre och längre.
Till slut sa sonen: “Pappa, jag är för ung för det här”. Och jag svarade: “Jag är för gammal för det här”.
Men när bandet till slut började spela skingrades tankarna och idag säger sonen: “Skriv att det är det största jag varit med om”. Själv såg jag Springsteen 1975 (true!) och det var rätt stort.