Raphael Saadiq vill gå hem med två

Idag finns min intervju med lysande soulsångaren Raphael Saadiq i SvD. Här kommer svaren som inte fick plats:

Om Temptations: Mina favoritlåtar är Just my imagination, Beauty is only
skin deep och Papa was a rolling stone.

Om varför 60-talets soulband var så bra: De var verkligen duktiga. Min
utgångspunkt är att det var allt de kunde och deras motto var The winner
takes it all. Jag tror att artister och producenter tog allting mycket
allvarligare än idag.

Om att sjunga som liten: Jag gillade mer att spela bas och jag spelar
fortfarande bas på mina plattor. Mina basfavoriter är Larry Graham, Jaco
Pastorious och James Jamerson.

Om Paul McCartney som basist: Han var verkligen bra. Jag visste inte det
förrän jag lyssnade på alla plattorna. Då insåg jag att han är otrolig. Inte
som James Jamerson men han är bra.

Om att spela med Prince: Han försökte inte visa mig något men om man
lyssnade ordentligt så lärde man sig mycket. Jag var bara 18 år. När jag ser
tillbaka på den tiden så var det en otrolig tid att få spela med en legend.

Om att turnera: Många kallar det arbete men jag ser det som ett nöje,
träffa vackra människor över hela världen, dricka kaffe, fixa soundchecks, ge
intervjuer. Det är väl inget jobb.

Om att Stevie Wonder är med på senaste plattan: Jag fick tag i honom en
söndagskväll och ville att han skulle göra ett munspelssolo. Klockan var
halv tolv på kvällen och jag undrade om han kunde komma inom en timme. Det
gjorde han och välsignade mig med ett solo.

Om att träffa sig själv på en fest: Jag skulle tycka att det där en trevlig
kille, avslappnad och ödmjuk. Men varför står han för sig istället för att
prata med minst tre av tjejerna och gå hem med minst två av dem.

Läs också intervjun i SvD.

Här sjunger Raphael Saadiq sjunger med Joss Stone, hans favorit.