Lisa Ekdahl och jag!

FOTO: Magnus Liam Karlsson Lisa Ekdah och jag.

Idag finns min intervju med Lisa Ekdahl i svd.se, och den kan du läsa här. Hon släpper sin nya platta imorgon och det blev en del svar som inte fick plats i intervjun.

Lisa Ekdahl om:
Albumtiteln Give me that slow knowing smile:
– Jag var i New York när jag fick frasen i huvudet. Jag ville ha en titel som inte var så definitiv. Titeln ger väldigt mycket utrymme för vad den skulle kunna betyda. En sak är ett leende som kommer väldigt långsamt och som inte alls är påklistrat eller forcerat. Det är bara sådana leenden man vill ha.
50 år gamla mikrofoner när man spelar in:
– Ljudet blir finare, ett varmare ljud och att det har en karaktär som man tycker om. Sen finns det också associationer till gamla inspelningar. Det är inte alls oviktigt att mikrofonerna är snyggare också.
New York:
– Jag tycker om att det är så många olika etniciteter. Jag kan få känslan av att jag nästan slukas upp av staden, nästan försvinner just för att människor är så olika och att de bara passerar genom staden. Samtidigt är allt väldigt nära, går du fem gånger på ett fik är du deras älsklingsstamkund för evigt.
Lisa Ekdahl bodde ett par månader i West Village i New York och fick där inspiration till texterna.
– Jag satt med en gitarr och successivt kom fraser på engelska. Engelskan har integrerats med mig de senaste åren och jag drömde till och med på engelska ibland.
Att testa som skådespelare:
– Jag har fått lite förfrågningar men sen har det inte blivit så. Jag skulle våga testa om jag fick väldigt mycket hjälp, väldigt mycket, haha.