Tv- och populärkultursbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Det började med Georgien som diskades i kommande Eurovision song contest för sin låt We don’t wanna Put in. Mitt i Malena Ernmans segertriumf fick den ryska ambassaden krupp på grund av pausmusiken Tingeling. Nu rasar debatten om Israels bidrag There must be another way, en låt med ett fredsbudskap. Det kontroversiella är att den framförs av den israeliska judinnan och fredsaktivisten Noa (läs min intervju med henne nedan) och sångaren och skådisen Mira Awad, palestinsk medborgare i Israel. Nu anklagas Awad av en del israeliska araber för att hennes medverkan blir propaganda för Israel. Awad säger själv till BBC “att ingen kan anklaga mig för vända ryggen åt mitt palestinska ursprung” och “vi har ännu inte samma rättigheter men sättet att att nå jämlikhet uppnås inte genom att bojkotta landet vi lever i”.
Nu ska istället Noa och Mira Awad sjunga There must be another way, en vädjan om fred med text både på arabiska och hebreiska. När jag intervjuade Noa i oktober 2000, när intifadan hade inletts, sa popstjärnan Noa “Jag tror fortfarande på freden”. Sedan dess har det varit ett par krig till men vem vet, Noa och Mira Awad kanske kan göra skillnad i en region där Nej tycks vara det vanligaste ordet så fort en fredsförhandling är på gång.
Här är intervjun med Noa och videon med There must be another way:

Noa är vad hon heter; hennes riktiga namn betyder nämligen Fredens syster.
Det är en roll som den israeliska popstjärnan tvingats axla efter freds-
processens kollaps i Mellanöstern. Nu är hon albumaktuell i Sverige.
Det är fyra år sedan jag senast mötte den israeliska sångerskan Noa.?- When
I was still young, säger hon och skrattar. Nu sitter hon i Sheraton-soffan
igen, lika smal som vanligt. Skillnaden är att hon är gravid och ska få sitt
första barn i mars.?Hon säger ironiskt att hon är tillbaka i Sverige för att hon ”älskar det gråa?vädret. Solen i Israel är så tråkig”.?I själva verket är hon här för att göra reklam för sitt nya album Blue touches?blue, som producerats av Mike Hedges, mannen som också producerat Manic
Street Preachers, Texas och Cure.?På skivan finns låten Beautiful that way som är med i Robert Benignis film om?Förintelsen: Livet är underbart.?Noa var en av artisterna som sjöng för Israels premiärminister Yitzhak Rabin?1995. Femton minuter senare mördades han.?- Jag tog bilen hem, satte på nyheterna och fick höra att han skjutits. Det kändes som om någon från min egen familj hade dött.?Noas riktiga namn är Achinoam Nini som betyder ”Fredens syster”. Eftersom hon?ständigt pratar om freden är ämnet oundvikligt, särskilt efter de våldsamma veckorna i Mellanöstern.
Hon uppträdde nyligen i Fes som den första israeliska artisten hittills på en?musikfestival i arabvärlden.?Hon har kontakter med Dalai Lama och sjöng Ave Maria för påven i Vatikanen 1994:?- Allt påven gör kanske inte är bra men å andra sidan gillar jag inte allt min?man gör heller, säger Noa, som föddes i Israel, emigrerade till USA och sedan?flyttade tillbaka till Israel.?När hon startade sin musikkarriär hade hon inte en tanke på att bli ”en fredens?krigare”.?- Inte alls som Joan Baez och sångarna på 60-talet som hade freden som sin?livsuppgift från dag ett. Jag ville bara sjunga mina låtar med sin mix av olika kulturer.?Eftersom många är nyfikna på vad som händer i Israel har hon tagit på sig?uppgiften att tala fred i olika länder.?- Just nu är situationen mycket tragisk eftersom vi befann oss mitt
i fredsprocessen. Men jag tror fortfarande på fred mellan israeler och palestinier?trots den senaste tidens bakslag.?- Just nu är de båda sidorna demoner för varandra. Det som skrämmer palestinierna mest är kolonialism, att nya folk ständigt kommer och tar deras land: turkarna, britterna och
sedan judarna som sa att ”landet är vårt”. För palestinierna är det ett hemskt trauma.?På samma sätt är det för judarna, påpekar Noa, men här är den största demonen?religiös förföljelse som drabbat folket i så många år.?- När de ser banderoller med ”Död åt judarna” får judarna flashbacks till?Förintelsen och pogromer. Vad som tände gnistan är inte klart, även om alla skyller på den israeliske högerledaren Ariel Sharon som besökte Tempelplatsen i Jerusalem. Jag tror att upproret skulle ha kommit hur som helst eftersom fredsförhandlingarna hamnat i ett dödläge.?Noa har blivit förolämpad av hur upproret presenterats i medierna trots att hon är för en
palestinsk stat och att de ockuperade områdena ska utrymmas.?- Men att använda nioåriga barn för att kasta sten förstår jag inte. Föräldrarna borde
hålla sina barn hemma. Det säger jag även om jag är för palestiniernas sak.?Är du mer pessimistisk än tidigare??- Naturligtvis. Jag hoppas de goda krafterna ska segra över fanatikerna. Faktum är att de religiösa ledarna måste ta sitt ansvar. Jag kan inte påminna mig att kristna, judar och
muslimer i Mellanöstern någonsin satt sig ner och tillsammans fördömt
våldet, säger Noa och skakar på huvudet.?HARRY AMSTER

Fler bloggar