Mer euforisk dödspop

Intervjuade sångaren Harry McVeigh i hajpade brittiska bandet White Lies nyligen. Ni kan läsa intervjun här. Allt fick inte plats så här kommer fler intervjusvar från Harry McVeigh.
Om att vara perfektionister i studion:
– Det gäller att sluta göra om låten gång på gång för annars blir man galen. Som Guns ’N’ Roses som höll på i 15 år för att göra ett album. Det blir bara en röra av idéer. Vi beslöt att sätta upp en deadline så att vi inte blev alltför tvångsmässiga.
Om sången:
– Jag var med i kören i skolan, spelade fiol när jag var sex år och brukade tidigt sjunga med till mina cd. Jag beundrade sångare som Scott Walker, Björk och Johnny Cash.
Om kändisskap:
– Det är mycket mindre glamour än folk tror. Det ständiga resandet och all väntan före spelningen är rätt trist. Det går heller inte att festa hela tiden för du ska jobba så hårt dagen efter och då fungerar det inte.
Om att låten Death påminner om the energin hos The Who:
– Där en intressant jämförelse som jag inte hört förut. Kanske är det gitarriffen som påminner om Who. Men det är väldigt smickrande att höra.