Booker T solo med Neil Young

Organisten Booker T släpper ett nytt soloalbum den 20 april där Neil Young spelar gitarr på nio av låtarna. Potato Hole är hans första skiva på 20 år. På 60-talet var Booker T and The MGs gigantiska med instrumentalhits som Time is tight och Green Onions. Här är ett Youtube-klipp från 60-talet och en artikel jag skrev om gruppen 1998:

När Booker T Jones pumpar loss med orgeln i Soul-Limbo gungar och kränger musiken. Kort sagt – det svänger. Booker T & The MG’s är studiomusikerna som slog på egen hand. I bandets historia finns allt från Neil Young, Beatles, rasism till mord.
Booker T Jones (född 1944) och hans MG’s var studiobandet på skivbolaget Stax. De kompade Otis Redding, Sam & Dave och Eddie Floyd. MG’s, som står för Memphis Group, blev också en av USA:s mest framgångsrika instrumentala grupper.
Gitarristen Steve Cropper (född 1941) spelade först i the Mar-Keys. De andra medlemmarna var Al Jackson Jr på trummor och Lewis Steinberg på bas. 1962 hade bandet lite tid över och spelade in två instrumentallåtar. Green Onions låg på singelns B-sida men samspelet mellan orgeln, basen och gitarren var oemotståndligt och den sålde snabbt en miljon exemplar.
1964 ersattes Steinberg på bas av Donald ”Duck” Dunn och därmed var den klassiska sättningen komplett. Gruppen gav sig ut på en turné i Europa 1967 med Otis Redding och kompade honom även på Monterey-festivalen. De spelade in många covers som svängde mer än originalen. Hitsen kom med Young Rascals låt Groovin’ och filmlåten Hang ’em high (Clin Eastwoods film).
Egna kompositioner som Karibien-influerade Soul-Limbo och Time is tight blev också stora framgångar. Soul-Limbo skulle egentligen ha reggae-takt men Al Jackson lekte lite och den slutade istället som en afro-kubansk låt. Isaac Hayes spelade piano och koskälla på singeln.
De gjorde även en cover på Beatles Abbey Road-album (varenda låt!) som de kallade McLemore Avenue, Stax studioadress. Omslagsfotot var nästan identiskt med Beatles förutom att MG’s gick över gatan utanför sin egen studio.
– Det var mitt sätt att säga tack till Beatles, har Booker T sagt. Men Steve Cropper hade knappt hört låtarna innan vi spelade in dem, så jag fick nynna melodierna för honom.
Booker T Jones tröttnade på studion 1971 och lämnade bandet. Cropper hängde snart på. Dunn och Jackson fortsatte som studiomusiker, Cropper som producent medan Jones flyttade till Los Angeles som producent och sångare.
I oktober 1975 mördades Al Jackson när han överraskade inbrottstjuvar i sitt hem. Då hade han ändå blivit skjuten i bröstet i juli av hustrun Barbara och klarat sig.
Bandet återförenades 1977 och gjorde en halvtaskig platta. De spelade med Levon Helms RCO All-Stars och the Blues Brothers Band. Cropper och Dunn var huvudfigurer i Blues Brothers som kompade komediskådisarna John Belushi och Dan Akroyd och även medverkade i filmen.
Först 1979 blev Green Onions en hit i England eftersom den var med i filmmusiken till Quadrophenia. 1993 kompade Booker T & The MG’s Neil Young på en turné och besökte även Sverige. Duck Dunn har jobbat mycket med Clapton genom åren. Booker T producerade Willie
Nelsons Stardust som blev en storsäljare och har spelat med alla från Barbra Streisand till John Lee Hooker. Steve Cropper spelade gitarr på Rod Stewarts Tonight’s the night, på John Lennons Rock’n’roll-album och producerade artister som Jeff Beck och John Cougar
Mellencamp. Och skrev In the midnight hour med Wilson Pickett.
Det ovanliga med Booker T & The MG’s var att två av medlemmarna var vita och två svarta. Det innebar givetvis att de drabbades av rasism.
– I studion brydde sig ingen men när vi turnerade i södern blev det problem. En gång attackerades Al Jackson och jag på ett plan av ett gäng fulla begravningsentreprenörer. En av dem frågade varför jag satt bredvid en ”nigger”. Då blev jag lite upprörd, säger Duck Dunn i nya numret av Mojo.
Hemligheten med bandet är antagligen det okomplicerade. Eller som Steve Cropper uttrycker det:
– Hela idén var att hålla det enkelt. Jag tror att det var därför det fungerade.Vi var en av de få grupperna som var populära trots att vi gjorde covers på andras låtar.
HARRY AMSTER