Annons

Tv- och populärkultursbloggen

Harry Amster

Harry Amster

Nej, det handlar inte alls om filmerna utan om Don McLean och hans monsterhit American Pie från 1971, den där evighetslåten om Buddy Holly, “Bye bye miss American pie…” Har precis lyssnat på återutgivna McLean-plattorna Prime time/Chain lightning/Believers (Bonniers Amigo). Låter oftast inte alls som hans största hits, paj-låten och Vincent. På The statue förvandlas han mer till en crooner, Color TV blues kunde vara Lovin’ Spoonful medan It doesn’t matter anymore är en sådan där vacker McLean-ballad.¨

2007 släpptes självbiografin The Don McLean Story: Killing Us Softly With His Songs.
Här är en artikel från 1999 om Don McLean plus en liveupptagning av American pie:

Han spelade med Josh White och Pete Seeger. Så gjorde han en låt om att Buddy
Holly dött, American Pie, och blev för evigt förknippad med en enda låt,
även om den nu är över åtta minuter lång. Nu har stackars McLean gått och
blivit stämd av en kvinna med hemsidan americanpie.com. Men han har å andra
sidan ett nytt album på gång.
Året var 1971 och en hel värld gick omkring och sjöng ”Bye-bye, Miss
American Pie/Drove my chevy to the levee/But the levee was dry/And them good old boys
were drinkin’ whiskey and rye/Singin’ this will be the day that I die/This’ll bethe day that I die”.
Don McLean började sjunga och spela gitarr när han var 15 år i sin hemstad
New York. Rötterna fanns i folkmusiken/bluesen och på 60-talet uppträdde han med sina
idoler, som Josh White, Brownie McGhee och Pete Seeger. 1968 tog han sig en
tur med Seeger på båten med namnet Clearwater för att påminna folk om miljöförstöringen.
Debutalbumet Tapestry fick strålande recensioner men ingen ville köpa det.
Det producerades av Jerry Corbitt från Youngbloods, som hade en stor hit med Get together. Året därpå släppte han albumet American Pie och den nostalgiska, helt
okommersiella singeln, med samma namn, om rockens historia som inte gick att
få ur skallen. Trots låtens längd började radiostationerna spela den oavbrutet och det slutade med att den låg etta på USA-listan i sju veckor och sålde i
flera miljoner exemplar. Till och med Tapestry tog sig in på listan. På lyhörda
Tio i topp kom American Pie däremot inte ens in.
– Jag kan inte nödvändigtvis tolka American Pie bättre än ni, sa McLean till magasinet Life 1972. Men han tillade:
– Buddy Holly var den första och sista personen som jag hade som idol när
jag var barn. De flesta av mina vänner gillade Elvis Presley. Men jag tyckte om Holly för att han pratade till mig. Han var en symbol för något mycket djupare än musiken han gjorde.
I American Pie sjunger McLean ”I can’t remember if I cried/When I read about
his widowed bride/But something touched me deep inside/The day the music died”.
Han syftar på den 3 februari 1959, då Buddy Hollys plan störtade. Andra menar
att låten handlar om Watergate och Vietnam.
Uppföljaren var den underbart vemodiga Vincent (om målaren van Gogh) som
toppade Englandslistan. Låten brukade spelas av van Gogh-museet vid ingången i

Amsterdam. Med tredje singeln Dreidel började McLean snurra ut ur listorna.
Han var inte direkt förtjust i berömmelsen, fortsatte att göra lågmälda och melodiska album, turnerade men sålde inte så bra.
1980 var det dags för en comeback med Roy Orbisons gamla låt Crying och den
tog sig upp på Englandslistans första plats. Albumen började sälja igen och han
fick ett par mindre countryhits.
Han turnerar fortfarande med sin gitarr och banjo, även om han ibland kompas
av ett rockband eller rent av Israels symfoniorkester.
Filmen American Pie, som nu går på biograferna och handlar om tonåringarnas sexliv, har McLean inget med att göra. Han påpekar i en pressrelease att han inte ens sett filmen. McLeans advokater har också uppmanat Desirae Pierce att ändra sin hemsida americanpie.com eftersom McLean inte vill bli sammankopplad med hennes design-sajt. Det har hon nu stämt honom för och det blir säkert en utdragen historia.
Faktum är att Killing me softly with his song, som Roberta Flack och Fugees
fick världshits med, handlar om Don McLean. Sångerskan Lori Lieberman såg honom uppträda och blev så inspirerad att hon bad sina låtskrivare Charles Fox och
Norman Gimbel att göra en låt om McLean.
När McLean i dag får frågan om vad American Pie betyder för honom, svarar
han:
Att jag inte behöver jobba mer.

HARRY AMSTER