Neil Diamond och Monkees, del 2

Historien om den konstgjorda gruppen The Monkees började med ett par affärsmän från Kalifornien som fick idén att starta ett band som ett svar på den brittiska popinvasionen i mitten av 60-talet. Tusentals sökte för att bli medlemmar, bland andra Stephen Stills (som sedermera startade gruppen Crosby,
Stills, Nash & Young) och Charles Manson, som sedan istället blev massmördare.
Alla ”seriösa” musiker spottade på Monkees. The Byrds gjorde till och med låten
”So you want to be a rock’n’roll star” som en cynisk kommentar till ”konstgjorda
grupper”.
Det var lika fult att älska deras låtar ”I´m a believer”, ”Last train to Clarksville” och Daydream believer som det var att gilla Abba. Men just vad kreddiga tvångsmässiga tyckare brukar skriva har en tendens att sakta fladdra bort i vinden någon generation senare… Självaste Sex Pistols spelade in en av Monkees låtar – I´m not your stepping
stone och på hyllade garagesamlingen Nuggets har de med Pleasant Valley Sunday och Valleri tillsammans med band som Seeds, och Standells.
Debutskivan ”The Monkees” sålde över tre miljoner de första tre månaderna 1966 i USA
vilket faktiskt är mer än Beatles lyckades prestera när de slog igenom 1964.
Bland Monkees beundrare fanns Frank Zappa (!) och Nirvanas sångare Kurt Cobain.
Han lyssnade bara på Beatles och Monkees i sin barndom. Det var nog inte därför
han tog livet av sig utan orsaken var kanske att föräldrarna inte hade några andra
skivor.
En TV-serie där The Monkees spelade huvudrollen banade väg för
världsberömmelsen. Signaturmelodin svepte över hela världen: Hey, hey, we´re The
Monkees… Bandet har återförenats flera gånger även om det inte är aktuellt för tillfället så förr eller senare behöver killarna pengar igen, särskilt som de blev blåsta av sitt skivbolag.
Mickey Dolenz, trummisen i gruppen, är stolt över vad The Monkees uträttade. Han
skriver i sina memoarer ”I´m a believer – my life of Monkees, music and
madness”:
– När man har en TV-show med de högsta tittarsiffrorna och toppar listorna vecka
efter vecka skiter man i kritiken.
Jag ringde upp gitarristen Michael Nesmith, som skrev strålande låten Different drum till The Stone Poneys med Linda Ronstadt som sångare, för många år sedan. Han har ett rykte om att inte vilja prata om tiden med The Monkees. Men det stämde inte.
Allt började med att han såg en annons där man sökte fyra musiker som skulle
vara med i en tv-serie. Han ångrar inte tiden med The Monkees.
– Jag kommer knappt ihåg. Egentligen gillade jag tv-showen men inte bandets
musik. Jag ville göra annat än att bli inblandad i hela mediesvängen. Jag är
misstänksam mot människor som är berömda bara för att de är berömda.
Störde det dig att du kallades för den intelligenta i Monkees?
– Det var bara tidningsnonsens.
Varför bar du alltid en mössa på alla bilder?
– Jag hade mössan för att jag alltid åkte motorcykel. Producenterna sa att jag
skulle behålla den när vi uppträdde. Så då gjorde jag det, säger Michael
Nesmith.