Harry Amster
De senaste dagarna har jag sett flera nyhetsinslag på tv om cancersjuka, som visserligen är dödssjuka, men tydligen ändå för friska för ersättning, enligt Försäkringskassan. Och om en liten nioåring som är cp-skadad och ska avvisas för det har Migrationsverket bestämt. Alla hänvisar alltid till lagstiftning och att de gör den enda tolkningen som går att göra och blablabla. Finns inte det där gamla fina ordet “civilkurage” kvar i svenska språket? Eller tycker tjänstehandläggarna (för det är väl det bödlarna kallas) att de fattar riktiga beslut? Känns det bra i magtrakten, att alltid lyda order?