Mamma Mia – nu är det bra!

Var precis och såg Mamma Mia på en förhandsvisning. Och i morgon ska jag göra en stor intervju med Björn & Benny, som ni kan läsa på lördag. Filmen är precis lika sprudlande som musikalen, Meryl Streep kan sjunga, Stellan Skarsgård kan det inte medan Pierre Brosnan låter som Joe Cockers lillebror. Svårt att inte le när man kommer ut i värmen efter att ha suttit på Rigoletto från 10 i morse.
Egentligen hatar jag musikaler men Mamma Mia går an eftersom varenda låt sitter omedelbart, osannolik igenkänningsfaktor faktiskt. Var med min fästmö för länge sedan och såg Le Misérables i New York, vi gick i andra akten. Ungefär så brukar det vara med mig och musikaler.
En bit från bion råkar en unge ramla och slå sig och innan ungen ens hunnit hämta sig från chocken och ännu inte fått fram ett ljud kommer mamman rusande och säger de där konstiga tre orden: “Nu är det bra!” Då börjar ungen gallskrika. Undrar hur det skulle vara om någon på jobbet snubblade och slog sig halvt fördärvad och jag kom fram och omedelbart sa: “Nu är det bra!” Det är ungefär som cowboyfilmerna jag såg när jag var liten och indianerna hade slaktat någon cowboyfamilj (det var alltid indianerna trots att det var de som utsattes för ett av historiens värsta folkmord) och så låg kanske pappan där som ensam överlevande, lite halvsnyftande, och någon bredaxlad cowboysnubbe kom fram och sa: “Get a grip on yourself!” Ta dig samman, måste vara århundradets dummaste kommentar.