Veckans låt: Psycho med The Sonics

Helt osannolikt kommer garagebandet from hell, The Sonics, till Way out West i Göteborg 8-9 augusti. Bara titlar som Strychnine, Psycho, The witch, och Maintaing my cool räcker för att vem som helst ska bli nyfiken. Howlin Pelle I The Hives har sagt att Sonics är det enda garagebandet som det går att dansa till. Jag har letat på Youtube efter inslag från 60-talet men hittar tyvärr inget. Däremot finns det nya, som ni kan se här under, och konstigt nog låter sångaren Gerry Roslie fortfarande mer än hyfsat. 60-åringarna, som mer eller mindre uppfann punken, lyckas helt enkelt få det att svänga.

Här är en kort historik från 2002 om The Sonics som jag samplar från mig själv:

– Allt ni hört folk säga om oss är sant. Det säger Larry Parypa, gitarrist i garagebandet Sonics, som 1965 lät ungefär som dagens Strokes eller White Stripes. Men mer brutalt och primitivt. Seattle-gruppen The Sonics bestod av bröderna Parypa – gitarristen Larry och basisten Andy, Gerry ”Little Richard” Roslie på sång, Rob Lind på sax och Bob ”Boom Boom” Bennett trummade. När Gerry Roslie sjöng kunde man nästan höra hur han sprutade ut varenda stavelse i sina mördarvrål. Eller som han själv säger på en Sonics-sajt:
– När vi spelade så skrek jag. Well, I could scream my brains out trying to be as loud and strong as I could.
Många har sedan dess hyllat bandet som garagebandet nummer ett, föregångare till både punken och Nirvana. Larry Parypa mixtrade ständigt med förstärkarna så att ljudet förvrängdes. Han brukade roa sig med att ta en ishacka och göra hål i förstärkarna.
Målet var att ”låta som ett kraschat tåg”. Eller som bandet beskrev sig själva: “Three chords, two tracks and one hell of a band”. Texterna handlade om sataniska hot, onda tjejer, giftiga ämnen och mental ohälsa.
I mitten av 60-talet kom massor av grupper som körde sin garagerock. I samma område fanns Paul Revere & Raiders, Kingsmen (Louie Louie), Dynamics och Fabulous Wailers.
Sonics debutsingel Witch sålde hyfsat men blev främst en lokal hit. Gruppen fick ihop de båda albumen Here are the Sonics and Sonic boom men redan 1967 upplöstes bandet utan något egentligt genombrott. På slutet brukade sångaren Gerry Roslie dyka upp till spelningar men vägrade sjunga. Till slut fick han sparken. Sista singeln Sonics spelade in var Anyway the wind blows av Frank Zappa.
En återförening med originalmedlemmarna ägde rum 1972 i Seattle då liveskivan Live Fanz Only släpptes. 1979 försökte Gerry Roslie igen och det blev ett album med namnet Cinderella for bomp. Larry Parypa spelar numera i bandet Charlie & The Tunas vilket definitivt låter tråkigare än skrängruppen Sonics, som tog sitt namn efter ljudet som jetplan åstadkommer. Inte konstigt att Pete Townshend i The Who och Bruce Springsteen brukar nämna The Sonics som influenser.
2007 återförenades bandet igen för en rockfestival i Brooklyn så det är bara att leka allsång när Gerry Roslie sliter tarmarna ur sig själv i Göteborg i augusti: ”Some folks like water/ Some folks like wine/But I like the taste/Of straight strychnine.”