Svenska Sex and the city-feminister

FOTO: Scanpix

Var på galapremiär igår och såg nya Sex and the city-filmen tillsammans med Anna. Filmen var rätt bra faktiskt och vi kändisspanade och såg alla utom Carolina Gynning. Roligast var Britt Ekland som poserade och poserade och antagligen fortfarande står på röda mattan utanför biografen och ler. Vi kommenterade allas nya frisyrer, att folk blivit smalare och vilka som var gravida.
Anna: Gud, vad hemska vi är!
Jag: Ja, visst är vi.
När jag kom hem läste jag i Aftonbladet att Fredrik Virtanen ska bojkotta filmen och hänvisar till skribenten Carl M Sundevall, som skrivit: ”Sex and the city – serien som fick tjejer att tror att feminism handlar om hur många skor man äger”. Virtanen säger att detta ledde ledde till ”modebloggshoppinghysterin från helvetet”.
I dagens Aftonbladet är det filmkritikern Hans Wiklund som sågar filmen och fastslår att om man är kvinna och gillar Sex and the city ”är man värd halva männens löner, inte en krona till”.
Hur dumma tror de att tjejer är egentligen? Sex and the city gjordes av HBO, gick i 94 avsnitt och handlade mest om relationer, karriär och mode med fantastiska oneliners. Serien tog kvinnor på allvar, även om de ville köpa Manolo Blahnik (ännu en gång är det tydligen så jävla märkvärdigt att kvinnor shoppar, men när män gör det så är det legitimt). Att miljontals kvinnor älskade serien gör de till shoppingmonster från helvetet, enligt den annars sansade krönikören Virtanen. Är det vänskapen mellan de fyra som skrämmer?
Fortsätt med bojkotten så kan väl vi andra sitta och småle åt Samanthas fortsatta sexäventyr.