Harry Amster
Tre kortväxta och en lite större kille bildar 1965 en popgrupp i Londons East End. Namnet Small Faces föll sig naturligt. Band som Blur och Oasis har Small Faces som inspirationskälla.
Steve Marriot var den suveräne sångaren och förgrundsfiguren i Small Faces, som blev modsbandet nummer ett i England vid sidan av The Who. De slog igenom med What’cha Gonna Do About It. Sedan följde succé på succé med All Or Nothing som kulmen och Englandsetta 1966 i tio veckor. Andra hits var Sha-la-la-la-lee, My mind’s eye, Itchycoo park, Tin soldier, Here comes the nice och The universal.
Som med de flesta grupper på 1960-talet tog drogerna snart över. Organisten Ian McLagan dömdes till 50 pund i böter för att han försökt smuggla cannabis ur Storbritannien genom att gömma en mindre dos i sina underkläder. Basisten Ronnie Lane var en gång så hög att han gick in i en skoaffär och beställde 80 par skor. McLagans försvarare hävdade i DN att ”nutidens popstjärnor lever under så pressade förhållanden att de måste använda cannabis och knarkmedel för att kunna koppla av”.
1968 släppte Small Faces LP:n med ett cirkelformat konvolut, som en gammal piptobaksburk: Ogden´s Nut Gone Flake. Albumet toppade Englandslistan i åtta veckor. Den innehöll bland annat låten Lazy Sunday, sjungen med cockney-accent. Marriot hatade sin egen låt och ville inte släppa den som single. Den blev naturligtvis en succé.
Steve Marriot lämnade Small Faces 1969 och bildade Humble Pie med Peter Frampton och blev megastora i USA. De andra körde igång Faces med Rod Stewart.
Ronnie Lane dog i sitt hem iTrinidad 1997 efter tjugo år med sjukdomen MS.
Steve Marriot, som blev retad i skolan för att han var så kort, satsade mer och mer på kokain och whisky och blev utfattig. 1991 var han så pank att han inte kunde betala för en sjukhusvistelse. Keith Richards i Stones förbarmade sig och öppnade plånboken.
De sista åren spelade Marriot på pubar och paradoxalt nog kanske han var lyckligare då än under storhetstiden med Small Faces. 1991 blev han innebränd, troligtvis efter sängrökning. Huset brann ner till grunden men två saker klarade sig oskadda: hans gitarr och skivsamling. På begravningen spelades passande nog All Or Nothing.