VECKANS LÅT MED THE ZOMBIES

Summertime med The Zombies. Den bara dök på min ipod så jag rotade fram min gamla SvD-serie The beat goes on – voila!

De lät inte som andra. Colin Blunstones hesa tenor och jazzfeeling gjorde att The Zombies uppskattas mer nu än då. De som var med minns nog 1964 och de smekande orden: ”Well no one told me about her/The way she lied” – gruppens stora hit She’s not there. Zombies är lite som svenska The Mascots – professionellt och hyllat men ändå aldrig något stort genombrott.
The Zombies – sömngångarna – bildades 1962. Musiken gick mycket åt det vaggande,
smekande hållet och påminde inte alls om de andra brittiska banden som hade
bluesen som grund. Det är därför inte så förvånande att ett nytt arrangemang av
Gershwins Summertime gav bandet ett skivkontrakt. Klaviaturspelaren Rod Argent och basisten Chris White skrev de flesta låtarna. Trots att de i dag låter lysande var det nära att Zombies blev en one hit wonder.
Uppföljaren Leave me be slog inte medan tredje singeln Tell her no blev en hit.
Men det blev samtidigt det sista av Zombies på den engelska listan. Kanske den
intellektuella glasögonlooken och kostymerna fick fansen att backa. Vem vet.
De floppade med tre singlar i rad och det hjälpte inte att de försökte med
covers. Redan tidigt gjorde de Smokey Robinsons You really got a hold on me (där
de även lägger in Sam Cookes/Animals Bring it on home to me) som slår både
Miracles och Beatles versioner.
I USA gick det bättre för Zombies och där turnerade bandet avbrutet och fick
även en miljonsäljare 1969 med Time of the season (med basgången snodd från
Stand by me), mycket beroende på att dåvarande Blood, Sweat & Tears-ledaren Al
Kooper pushade för bandet. Men då var ändå tiden ute för den ohippa gruppen.
Zombies lite depressiva musik togs över av Procol Harum, Traffic, Left Banke och
Kinks av senare modell. När Time of the season var med på soundtracket till Robert de Niros film Awakenings 1991 återbildade sångaren Colin Blunstone The Zombies och släppte albumet New world, men det blev inte bättre för det.
Lite upprättelse fick de när popmagasinet Mojo valde albumet Odessey
and Oracle (typiskt nog felstavat på originalomslaget) som en av de 100 bästa
skivorna någonsin. Bandet har återuppstått och är just nu på en brittisk turné och i sommar blir det spelningar i USA.