Dr Phil och jag

Gud vad jag var trött i fredags. Rapport var supertråkigt så jag bläddrade mellan digitalkanalerna och var snart fast i Dr Phil på TV4 plus, som jag inte sett på flera år. Tvillingarna Yvonne och Yvette var drogberoende ensamma mammor som poppade piller och inte klarade av sina små barn. Doktorn försökte få dem ur förnekelsestadiet så att de skulle gå med på att lägga in sig på rehab. Tårar föll, publiken applåderade då och då, ibland helt ologiskt och jag satt och undrade hur mycket dr Phil vägde (150 kg) och kände att livet var rätt bra. Det är ju själva grejen med doktorn, att kolla in andras olycka, glömma det en sekund senare och glädja sig åt programkonceptet istället för att gnälla om nedsmutsning av den heliga etern. Undrar hur det kommer att gå för tvillingarna, de sa i alla fall ja till rehab, dr Phil log och alla i studion tjöt.
Själv funderade jag över att dr Phil sagt att alla bråk och skrik hemma förändrar barnens personligheter och får självkänslan att krympa. Han pratar väl inte om mig?