Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
”Barefoot Johannes” har fått problem med smärtor i samband med löpning. Idrottsläkaren svarar. Foto: Jessica Gow/Scanpix.
FRÅGA:
Hej Dan!
Jag började springa med minimalistskor under våren och tyckte det var fantastiskt kul. Jag ökade kilometrarna och allt gick bra. Några smärtor började visa sig och jag drog ner på mängden tills det gick över och började springa igen.
Allt gick bra tills en vecka då jag sprang på tok för mycket. Jag började känna smärta på knölen på insidan av höger fotled. Det börjar kännas efter ca 2-3 kilometer och är ingen direkt skrikande smärta men det känns att det är något där och det påverkar nog mitt löpsteg genom att jag börjar spänna mig mer. Jag har provat att vila både en och två veckor men utan att det har försvunnit. Jag har kunnat ”springa bort” det, det vill säga fortsätta att springa så och sedan har det slutat kännas – men det känns spontant inte som en bra idé. Så fort jag slutar springa så försvinner känningarna. När jag går känns det ingenting. Jag kan göra tålyft utan någon som helst smärta, till och med direkt efter att jag har slutat springa på grund av smärtan.
Det jag har funderat på är att det möjligtvis har med en stukning att göra som jag drog på mig för nästan exakt ett år sedan. Den var väldigt kraftig, så till den grad att jag trodde att jag hade brutit fotleden. Kan det ha att göra med den?
För tillfället springer jag på plan mark, cirka 3,5 kilometer 3-4 gånger i veckan och känner då lite i slutet av rundan. Jag är medveten om att min ”barfotateknik” inte är perfekt men den känns ändå helt okej. Jag har provat att springa med ”vanliga” skor och ”vanligt” löpsteg, men smärtan har kommit då också. Nu försöker jag springa så tekniskt korrekt jag kan utefter den barfotateknik Barefoot Ken Bob föreskriver och försöker inte springa fort. Jag vänjer mina sulor sakta genom att springa helt barfota sista kilometern av rundan. Bör tilläggas att jag är en helt och hållet övertygad barfotalöpare.
Vad bör jag göra? Ultraljud på fotleden? Rehabövningar? Springa mindre?
Jag skulle så himla gärna kunna springa Stockholm Marathon i sommar!
Med vänliga hälsningar,
Barefoot Johannes
SVAR:
Hej Johannes!
Det finns inga vetenskapligt kända stora nackdelar med att springa med minimalistiska skor, förutom att det ställer andra kravnivåer på den biomekaniska löpkedjan och att det finns en del invänjningssvårigheter. Om man har vant sig vid en princip är det alltid en svårighet för kroppen att ställa om till de nya kraven och det kräver både tid och träning. När man är entusiast är risken alltid stor att man inte har tillräckligt med tålamod för detta, något som resulterar i vävnadsöverbelastning. Om man således höjer kraven snabbare än kroppen hinner med att kompensera för bli det en konflikt, en skada. Ju större diskrepans mellan krav och förmåga desto större skada.
I fallet med byte av skoprincip till tunnare skor ställs framför allt stora krav på koordination/stabilitet, då stödytan för foten minskar kraftigt. Tidigare stukning indikerar att koordinationen varit på för låg nivå redan tidigare, och tillsammans med ökade krav på just koordinationen ger detta inte sällan den typskada som du beskriver. Mest sannolikt (med reservation för vad en manuell undersökning skulle lägga till) har du en irritation i senan till en av de muskler som sköter utåtvridning av fotleden och/eller ”knyter” tårna (vilket man gör i löpning).
Slutsatsen jag drar är att du behöver, förutom en diagnos genom undersökning, kompletteringsträna koordination/stabilitet i underben-fotled-fot, genom särskild träning. Sådan kan man lära sig genom till exempel löpinriktad naprapat/sjukgymnast eller idrottsläkare, alternativt löptränare med idrottsmedicinsk kompetens.
Med vänlig hälsning,
/Dan Lejonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se
Mer om barfotalöpning:
Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!
