Annons

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

Åter vid datorn efter ett fantastiskt bröllop inser jag till min glädje att intresset för historia hos läsarna av svd.se inte har mattats av under helgen. Back to work!

Läsarna av kungabloggen förefaller vara väl underrättade när det gäller de mer prominenta riksbildningar som har existerat i forna Jugoslavien. Att Serbien och Kroatien har monarkiska traditioner med djupa medeltida rötter är väl känt. I en tidigare blogg kommenterade jag även det bosniska kungariket på 1300- och 1400-talen. Men i ett fall tycks det råda idel frågetecken:

Har det någonsin funnits ett slovenskt kungadöme?

Svaret är nej, om vi med kungadöme menar just det: ett rike som regeras av en kung (lat. rex). Nuvarande Slovenien kom under högmedeltiden att domineras av katolska adelssläkter, vilka samtliga var väl integrerade i det tysk-romerska imperiet. Att landet idag har ett kulturarv som uppvisar starka influenser från det habsburgska Österrike är alltså inte förvånande. Men om vi omformulerar frågan till att gälla ett slaviskspråkigt herravälde, autonomt i förhållande till grannrikena, blir svaret ja. Ett sådant har existerat, och vi känner det som furstendömet Karantanien.

Våra kunskaper om Karantanien är bristfälliga. Sannolikt går dess äldsta rötter tillbaka till 580- eller 590-talen, då nuvarande Slovenien och angränsande delar av dagens Österrike befolkades av invandrande slaver (förfäder och förmödrar till dagens slovener). Egentligen är decennierna en gissning, men kvalificerad sådan. Vid denna tid upphör notiserna om biskopar i städerna Celeia (Celje) och Emona (Ljubljana), vilket kan tolkas som belägg för ett makt- och religionsskifte. Under de decennier som följde expanderade även bajuvarerna (förfäder och förmödrar till dagens bayrare) in i området, men slaverna slog tillbaka dem. Mellan det langobardiska Italien, Bayern och Karantanien uppstod ett territoriellt svårdefinierat ingenmansland.

Det karantaniska furstendömet utvecklades på 600- och 700-talen till en viktig politisk kraft, en västeuropeisk buffert mot avarväldet i öster. Avarerna var ett asiatiskt ryttarfolk som dominerade nuvarande Ungern och norra Balkan. Hotet från avarerna ledde på 740-talet till att den karantaniske fursten Boruth allierade sig med de gamla fienderna i Bayern. Den bayersk-slovenska alliansen var segerrik mot avarerna, men i gengäld tvingades slovenerna acceptera att bayrarnas inflytande i området växte.

Under de decennier som följde utvecklades Karantanien till ett bayerskt lydfurstendöme, vars befolkning snart kristnades och drogs in i Karl den stores frankiska imperium.