X
Annons
X

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

De senaste dagarna har jag blivit uppringd av ett flertal journalister, som alla ställer samma fråga. Vad betyder det, egentligen, att kronprinsessan Victoria gifter sig med Daniel Westling? Hur stort är detta? Är det verkligen en historisk händelse?

Bakom frågorna anar jag stundom en vilja till att erhålla ett vanvördigt svar. Som att jag skulle säga att det inte alls är viktigt, att det är ett Stockholmjippo eller en märklig rojalistfest. Men då gör jag journalisterna besvikna.

Ur en synvinkel är det utan tvekan en historisk händelse. En kvinnlig tronföljare gifter sig med en man av folket. Detta har aldrig tidigare hänt i Sverige. Eftersom Victoria en dag kommer att bli Sveriges statschef är det inte en bagatell. Bröllopet i morgon är, på sätt och vis, en symbolisk milstolpe i den svenska monarkins utveckling.

Det finns emellertid även en annan, ännu intressantare synvinkel. Den svenska nationalstaten har, vid en jämförelse med äldre epoker i rikets historia och med andra länders traditioner, ytterst få verkligt stora nationella fester. Vårt nationaldagsfirande är ytterst lågmält om man jämför med exempelvis firandet av den 17 maj i Norge och av den 4 juli i USA. Sverige har, tack och lov, undsluppit krig i snart 200 år, vilket har medfört en brist på helger till åminnelse av fältslag, offensiver, befriande, osv. Det närmaste vi kommer militärt influerade fester är ätandet av Gustav Adolfsbakelser i Göteborg den 6 november. Eftersom Gustav V avskaffade kungliga kröningar har vi inte heller några stora kungliga helger kvar, om man undantar kungliga begravningar och kungliga bröllop. Och en begravning är ju knappast en fest.

Kungliga bröllop i allmänhet och den blivande statschefens bröllop i synnerhet kvarstår därmed som de enda riktigt stora, pampiga nationella högtiderna i Sverige överhuvudtaget. Dessutom inträffar sådana händelser mycket sällan. Senaste gången var 1976. Oavsett om man är rojalist eller republikan blir ett kungligt bröllop en händelse att minnas. Själv var jag bara tio år gammal när Carl XVI Gustaf gifte sig med Silvia, men jag minns tv-sändningen som om det var igår. På listan över minnesvärda offentliga händelser hamnar kungens bröllop bredvid Norrmalmstorgsdramat, Palmemordet, Berlinmurens fall och Anders Gärderuds seger i 3000 meter hinder vid OS i Montreal.

I morgon kommer jag inte att se bröllopet på TV. Jag och min nyblivna hustru Katarina flyger till Stockholm om några timmar, där jag skall medverka i TV4:s sändningar före och efter vigseln. Under själva ceremonin sitter vi i Storkyrkan och ser händelsen med egna ögon. Visst, rent maktpolitiskt sett har detta kanske ingen större betydelse. Men det är stort i alla fall.