Mer om kungliga utbildningar

Gårdagens blogg om drottning Kristinas utbildning har föranlett fler frågor i samma ämne. Har det aldrig förekommit att kungligheter har lärt sig mer praktiska saker? Ett ordentligt hantverk? En gedigen icke-kunglig yrkesutbildning? Och har detta i sin tur lett till spännande kungliga hobbies?

Kungliga hobbies är lätta att identifiera och inte särskilt svåra att förklara. Eftersom kungligheter har haft generellt sett mer pengar och mer fritid än gemene man har de också haft lättare att ägna sig åt personliga intressen. Detta gäller i synnerhet jakt, men även annat. På 1500-talet var det ofta urmakeri – dåtidens high-tech – eller alkemi, på 1700-talet svarvning, på 1900-talet Meccano eller diverse sporter, som segling, ridning och tennis. Men inget av detta ingick i prinsarnas och prinsessornas egentliga yrkesutbildning.

Om vi däremot vänder oss mot Osmanska riket, den turkiska stormakt som under hundratals år dominerade Balkan, Mindre Asien och Mellanöstern, finner vi åtskilliga exempel på härskare som verkligen fick en god yrkesutbildning innan de tillträdde tronen. Inte sällan var detta ett absolut krav från dynastins ledning. Mitt favoritexempel är Abdülhamid II, som regerade mellan 1876 och 1909 och har gått till historien som en tämligen reaktionär autokrat. Vad färre vet är att han också var en erkänt skicklig snickare, vilket grundade sig på färdigheter han införskaffat som ett led i utbildningen. Den som besöker ett par av palatsen i Istanbul, som idag är öppna för turism, kan med egna ögon beskåda några av sultanens möbler.