Nordens Minerva?

Hur välutbildad var egentligen drottning Kristina, den märkliga regent som härskade över den svenska stormakten i mitten av 1600-talet, som självmant abdikerade och blev katolik? Stämmer det att hon var en av sin tids lärdaste kvinnor, en veritabel Nordens Minerva? Det faktum att hon importerade René Descartes till Stockholm (där han dog) tyder ju onekligen på viss bildning. Enligt vad vi kan höra i föredrag och läsa i populärhistoriska översikter kunde hon tala franska, tyska, italienska, holländska och latin. Hon skall även ha kunnat läsa grekiska, hebreiska och arabiska. Sant eller falskt?

Faktum är att denna fråga har utretts så sent som för fem år sedan, i Leif Åslunds bok Att fostra en kung. Om drottning Kristinas utbildning (Atlantis: 2005). Källmaterialet är omfattande. Vi vet både vad Kristina lärde sig och hur hon själv, i sina brev, lät lärdomen synas. Liksom i fallet med flera av nutidens kungligheter fick Kristina en utbildning som var skräddarsydd för de behov den svenska statsledningen gissade att hon skulle förväntas fylla när hon hade tillträtt regeringen. Några större doser djuplodande kunskap var det inte tal om. Kristina fick en ytlig bildning. Hon fick lära sig lite om mycket.

Det fanns förvisso undantag. När det gällde latin, franska, teologi, retorik och argumentationskonst (i synnerhet pro et contra-diskussioner) var drottning Kristina mycket välutbildad. Redan i 20-årsåldern behärskade hon till fullo konsten att övertyga riksråd och trumfa igenom sin vilja. Hon var ingen svag regent, tvärtom.

Någon ”Nordens Minerva” var hon emellertid inte. Detta, som ofta har påståtts i historisk litteratur, är föga mer än storsvenskt önsketänkande. Långt in på 1900-talet har historiker begåvat Kristina med kunskaper som hon i själva verket saknade, kunskaper som hennes lärare aldrig hade möjlighet eller anledning att skänka henne. Så vitt vi kan bedöma hade Kristina precis den bildning som en blivande regent i mitten av 1600-talet förväntades ha, varken mer eller mindre.

Den som är intresserad av att veta mer om drottningen rekommenderas varmt Marie-Louise Rodéns biografi Drottning Christina (Prisma: 2008).