Annons

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

En av de allra oftast förekommande frågorna jag får, både under mina föreläsningsturnéer och i min egenskap av skribent, är frågan om den svenska nationaldagens ursprung. Eftersom det just nu är nationaldag tar jag mig friheten att försöka reda ut begreppen.

De flesta länder firar nationaldag till minne av en händelse i det relativt nära förflutna, i regel på den dag då landet befriades från utländskt förtryck, när landet fick sin grundlag, eller när ett stort nationellt uppror inleddes. Bastiljens stormning, Declaration of Independence, 17 maj i Eidsvoll – you name it. Men Sverige har i egentlig mening aldrig varit ockuperat av en främmande makt. Vi har inte varit i krig sedan 1814. Varför firar vi då nationaldag? Är det ett uttryck för mindervärdeskomplex visavi grannländerna – ett sätt att visa norrmännen och finnarna att vi svenskar minsann också kan hylla vår nation en gång om året?

Jo, kanske det. Utan trycket från grannländernas exempel hade vår riksdag knappast gjort nationaldagen till helgdag för några år sedan. I så fall hade vi fortfarande haft kvar en ledig Annandag pingst. (Inom parentes sagt är detta, enligt min enkla mening, en av de i särklass dummaste reformer våra politiker har röstat igenom. Lediga helgdagsmåndagar är guld värda och bör aldrig offras på den politiska korrekthetens altare.) Men frågan kvarstår varför man valde just den 6 juni.

Officiellt finns det två svar: regeringsformens undertecknande 1809 och Gustav Vasas val till kung i Strängnäs 1523. Båda datumen är dock sekundära i förhållande till utpekandet av just den 6 juni som den viktiga dagen. Artur Hazelius hade redan börjat med flaggfester den 6 juni på Skansen när någon eller några räknade ut att dagen ifråga faktiskt kunde firas till åminnelse av 1809 och 1523. För övrigt är just dessa två historiska händelser relativt oväsentliga, sett till datumsammanhanget. På 1500-talet hade vi juliansk kalender, vilket innebär att Gustav Vasa i själva verket valdes till kung ett tiotal dagar senare. Det som hände den 6 juni 1809 var endast att hertig Karl (den blivande Karl XIII) skrev under den nya regeringsformen, vilket var en förutsättning för att han skulle kunna tillträda som kung. Regeringsformen trädde dock inte i kraft förrän samtliga fyra ständer i riksdagen hade godkänt den. Det dröjde ytterligare ett tjugotal dagar innan ett hårt pressat bondestånd gav med sig och accepterade nyordningen.

Det finns en skröna som säger att det hade med vädret att göra. Hazelius flaggfester hade två syften – dels ville han ha betalande besökare till det nystartade Skansen, dels ville han lära stockholmarna hur den svenska flaggan (som fram till mitten av 1800-talet hade varit en marin angelägenhet, inget för folk på landbacken) såg ut. Flaggfesterna arrangerades under flera dagar, både sommar- och vintertid, till exempel den 6 november (Gustav II Adolfs dödsdag) och den 30 november (Karl XII:s dödsdag). Av lätt insedda klimatologiska skäl var dock stockholmarnas vilja att gå till Skansen och fira utomhus större under juni än under november. Enligt skrönan skall Hazelius ha utvärderat en synnerligen regnig juni och kommit fram till att det räckte med en flaggfest påföljande år. Att valet föll på den 6 juni skall ha berott på att det hade regnat minst den dagen (det vill säga flest stockholmare hade mött upp).

Jag vet inte om skrönan är sann, men den kan mycket väl vara det. Huvudskälet till att juni blev utvald månad var i vilket fall som helst klimatet. Sommarhelger är bättre, ur friluftssynvinkel, än vinterhelger.

På detta sätt skapades det som kom att betecknas som ”Svenska flaggans dag”. Före första världskriget var det en ren Stockholmsangelägenhet. Under trycket från kriget på kontinenten och behovet av nationell uppslutning kring gemensamma symboler förvandlades Svenska flaggans dag på 1910-talet till en stor fest på Stadion, med kunglig inramning och med flaggutdelning till föreningar. Därefter har utvecklingen successivt resulterat i att den 6 juni har fastnat i medvetandet som vår naturliga nationella helgdag, och nya viktiga reformer har spikats av riksdagen på just detta datum. (För min generation var dock andra händelser minst lika viktiga. Alla pojkar i min barndoms Staffanstorp visste att Björn Borg föddes den 6 juni 1956…)

Alltså: vi vet inte varför man fastnade för den 6 juni, men väderskrönan är en mycket troligare förklaring än att man redan från början strävade efter att hylla Gustav Vasa och Karl XIII.