Annons

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

En kommentator har uttryckt önskemål om en blogg om vår nuvarande kungs morfar, Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, en på flera sätt tragisk gestalt som i efterhand framstår som en av 1900-talets verkliga kungliga förlorare. Och varför inte? Här är en kort sammanfattning av hans historia.

Karl Edvards position var beroende av att det regerande kungahuset i Storbritannien ända sedan början av 1700-talet hade haft ena benet i England och andra benet i Tyskland. Först huset Hannover, sedan huset Sachsen-Coburg-Gotha, hade ärvt tronen i London. I praktiken var kungahuset lika tyskt som det var engelskt, med stora besittningar och mycket inflytande i båda länderna.

Karl Edvard föddes i England, närmare bestämt i Claremont House i Surrey, år 1884. Han döptes till Charles Edward George Albert. I egenskap av sonson till drottning Victoria av Storbritannien och Irland, son till hertig Leopold av Albany och prinsessan Helena av Waldeck och Pyrmont samt kusin till kejsar Vilhelm II av Tyskland var Karl Edvard i allra högsta grad både engelsk och tysk. Eftersom fadern redan var död vid Karl Edvards födelse ärvde han dennes titel och kunde redan från födseln titulera sig His Royal Highness The Duke of Albany. Således aningen mer engelsk än tysk – än så länge.

Den avgörande förändringen i Karl Edvards liv kom år 1900, när posten som hertig av Sachsen-Coburg och Gotha blev ledig. En medlem av kungahuset måste helt enkelt överta de båda små tyska hertigdömena, och valet föll på Karl Edvard. Det fanns visserligen andra arvsberättigade, men de avsade sig anspråken, och drottning Victoria gav inte den unge hertigen någon egentlig möjlighet att tacka nej.

Som regerande hertig tycks Karl Edvard ha gjort sin plikt och inte avvikit nämnvärt från vad som förväntades av honom, men i och med att första världskriget tvingade medlemmarna av det vittförgrenade engelsk-tyska kungahuset att välja sida gick ridån upp för hans personliga tragedi. Eftersom Sachsen-Coburg och Gotha låg i Tyskland prioriterade han detta land framför Storbritannien, något som resulterade i att hertigen år 1917 miste alla sina brittiska titlar och ordnar. Detta, i historien känt som Titles Deprivation Act, drabbade betydligt fler personer än Karl Edvard, och det skulle förmörka relationerna mellan familjemedlemmarna för lång tid framöver. Men än värre skulle följa. I november 1918, när första världskriget var slut, utbröt en revolution i Tyskland. Kejsaren, kungarna och hertigarna störtades från sina troner. Karl Edvard tvingades abdikera. Förvisso kunde han behålla några slott, men han miste all makt och samtliga furstliga rättigheter.

Karl Edvard var i detta läge ett offer för storpolitiska krafter som han knappast hade kunnat påverka. Men i sökandet efter en ny roll att spela gick han vilse själv. Han orienterade sig mot allmänt tysk-nationalistiska och konservativa samt militära eller paramilitära organisationer. Så tidigt som 1922 lärde han känna Adolf Hitler, som han stödde i de valkampanjer som 1933 ledde till att nazistpartiet kunde ta över makten i Tyskland. Vid samma tid blev Karl Edvard medlem i partiet och i SA (där han nådde rangen av Obergruppenführer). Något egentligt inflytande över tysk politik hade han dock inte. De flesta poster Karl Edvard tillträdde på 1930-talet var hedersposter, inte ämbeten med verkliga åligganden. Av störst betydelse var det faktum att han mellan 1934 och 1945 var ordförande i Tyska Röda korset. Dessutom satt han i riksdagen från 1936.

Mot bakgrund av denna karriär kommer det inte som någon större överraskning att finna Karl Edvard på de anklagades bänk i de rättsprocesser som efter andra världskriget inleddes mot högt uppsatta nazister. Under en tid satt han fängslad. När undersökningarna var avslutade kom dock domarna till slutsatsen att Karl Edvards brott var ringa. Han ålades dryga böter för medlöperi men undslapp övriga påföljder.

Karl Edvard avled den 6 mars 1954. Att han har spelat en viss roll i svensk kunglig historia beror på äktenskapet mellan hans dotter Sibylla och arvprins Gustaf Adolf. Bröllopen (ett borgerligt och ett kyrkligt) stod i Coburg den 19 och 20 oktober 1932.