Annons

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

Det cirkulerar olika uppfattningar om vårt enda kanoniserade helgons syn på svenska kungar. När jag häromdagen gjorde gällande att hon ogillade Magnus Ladulås var det ett par kommentatorer som tyckte att jag var virrig. Professorn hade väl blandat ihop Magnus Ladulås med Magnus Eriksson, eller?

Nej, det hade jag inte alls gjort. Birgitta Birgersdotter var en kvinna med synnerligen starka antipatier mot mängder av människor, i synnerhet maktpersoner som kungar, drottningar, regenter, påvar och andra lättåtkomliga offer för hennes – enligt vad hon påstod – himmelskt inspirerade tillrättavisningar. Ingen gick säker. Hon gisslade hundraårskrigets kungar i Västeuropa, påvarna i Avignon, drottningen i Neapel, osv. Även när hon var gammal och befann sig på pilgrimsfärd till Heliga landet satte hon av tid till att hårt kritisera regimen på Cypern.

Sveriges kungar utgjorde inga undantag. I synnerhet Magnus Eriksson och drottning Blanche utsattes upprepade gånger för Birgittas vrede. Till de värsta av Magnus många försyndelser hörde det faktum att han inte fullföljde sitt korståg mot ryssarna, vilket han på Birgittas uppmaning hade dragit igång 1348. Magnus hade dessvärre ett utomordentligt skäl (digerdöden lamslog landet), men det hade ingen betydelse för Birgitta. Under 1350-talet underblåste hon ihärdigt oppositionen mot kungen.

Men även äldre svenska monarker utsattes för Birgittas attacker. Den grundläggande orsaken var att Birgitta tillhörde det gamla högfrälse som sett sitt inflytande kraftigt minska under Birger jarl och hans söner, i synnerhet under Magnus Ladulås. I uppenbarelse (II:30, om man vänder sig till hennes uppenbarelser i översättning av Tryggve Lundén) förefaller hon ställa Magnus i kontrast mot biskop Brynolf Algotsson (som Magnus behandlade mycket hårt i svallvågorna efter Brynolf broder Folkes brudrov). Brynolf är ”en helig man”, medan kungen – antagligen Magnus – visserligen är ”den som folket i landet kallar helig”, men han hade sannerligen inte gjort sig förtjänt av äran. (Vi vet att Magnus var föremål för en helgonkult, initierad av franciskanerna i Stockholm.) I en annan uppenbarelse (VIII:48) angriper Birgitta tre kungar; en av dem är förmodligen Magnus. Han skall med orätt ha skaffat sig makten (vilket Magnus gjorde, genom upproret mot Valdemar 1275), stiftat onda lagar och pålagt det stackars folket nya skatter. För det yttre skenets skull har han utfört fromma gärningar och uppträtt förståndigt, varför han blivit ärad och räknad som vis. Men av det skall man inte låta sig luras…