Ur-Sigismund

Sigismund, Johan III:s son och under några år på 1590-talet härskare över både Sverige och Polen, har ett för svenskt vidkommande mycket ovanligt kunganamn. Att det har anlänt hit genom lån från kontinenten ger sig självt, men hur kommer det sig att det besynnerliga namnet överhuvudtaget har burits av kungar? Finns det någon ”Ur-Sigismund”? Har namnet kanske att göra med Wagners Siegmund, hjälten i operan Valkyrian?

Nja. Att det är samma namn på kungen som på hjälten är oomtvistligt, men det bevisar bara att namnet Sigismund har djupa språkliga rötter. Det är inte svårt att hitta betydligt fler och betydligt mer historiska Sigismundar. Ett känt exempel är den tyske, ungerske och tjeckiske kungen, tillika tysk-romerske kejsaren, med detta namn, som härskade i Centraleuropa under 1400-talets första hälft. Men Ur-Sigismund är en annan figur – en kung som också blev helgon och vars namn därigenom vann i popularitet.

Den förste store Sigismunds historia är intimt förknippad med Agaune, även känd som Saint-Maurice, i Schweiz, en ort som ligger mellan Montreux och Martigny. Under antiken låg här en helgedom som troligen var scen för kulten av najader (källnymfer). Efter kristnandet övergick Agaune till att bli en kristen kultplats, som tillägnades helgonet Sankt Mauritius, en romersk soldat som enligt legenden skall ha lidit martyrdöden när han vägrade döda andra kristna. På 400-talet blev Agaune en viktig pilgrimsort för sjuka som sökte mirakelkurer. År 515 grundade den burgundiske prinsen Sigismund ett kloster i närheten. Sigismund uppsteg påföljande år på den burgundiska tronen.

Klostergrundarens tid som monark blev inte lång. Redan år 523 led han nederlag mot frankerkungen Chlodomer av Orléans. Sigismund försökte ta sig till Agaune för att få skydd – det var en kyrklig fristad – men frankerna tillfångatog honom. Tillsammans med övriga medlemmar av den burgundiska kungafamiljen blev Sigismund dödad och kastad i en brunn inte långt från Orléans. Här låg han ända till 530-talet, då abbot Venerandus samlade ihop vad som återstod av liken och förde dem till Agaune. I och med det började ortens påstådda helighet glida över på Sigismund. Ett par decennier senare hade han uppgraderats till martyr, och det ryktades att han kunde bota febersjuka.

Under de sekler som följde blev det burgundiska kungahelgonet allt populärare. På 800-talet sjöngs det mässor till Sankt Sigismunds ära i Tyskland, Italien, Spanien och många andra länder. Senare spred sig kulten österut, med följd att kungar med namnet Sigmund (tyska), Zygmunt (polska) och Zsigmond (ungerska) dyker upp i regentlängderna. Via det polska kungahuset anlände namnet till huset Vasa under andra hälften av 1500-talet.

Sankt Sigismund var Europas första kungahelgon. Under medeltiden kom detta fenomen att bli mycket vanligt. Både kungahusen och kyrkan hade mycket att vinna på att upphöja döda monarker till helgon. Listan på dem är lång – Sankt Gunthchramn av Orléans, Sankt Oswald av Northumbria, Sankt Oswine av Deira, Sankt Edmund av East Anglia, Sankt Ine av Wessex, Sankt Edvard Martyren och Sankt Edvard Bekännaren av England, Sankt Olav av Norge, Sankt Vaclav av Böhmen, Sankt Knut av Danmark, Sankt Erik av Sverige, Sankt Ludvig av Frankrike, Sankt Stefan och Sankt László av Ungern, Sankt Henrik av Tyskland, osv. Envar har sin egen fascinerande historia, men denna lilla blogg rymmer endast Sankt Sigismunds.