Karl XI och Ulrika Eleonora

Gårdagens lilla blogg om kunglig kärlek föranledde flera frågor. En rörde det minst sagt problematiska förhållandet mellan Karl XI och hans tillkommande, den danska prinsessan Ulrika Eleonora (den äldre). De trolovades 1675, kort tid innan de dansk-svenska relationerna blev sämsta tänkbara och länderna drabbade samman i den blodiga konflikt som har gått till historien som skånska kriget. Fem år senare, den 6 maj 1680, när kriget var slut, gifte de sig på Skottorps herrgård i Halland.

Hur var detta möjligt? Varför bröts inte trolovningen under kriget? Rörde det sig om ovanligt stark kunglig kärlek?

Svaret är att de båda kungligheterna inte hade hunnit lära känna varandra, varför kärleken inte kan ha spelat någon större roll under själva kriget. Men de var båda gjorda av envist virke. De hade bestämt sig för att de ville ha varandra, och de vägrade ändra åsikt.

Äktenskapet var synnerligen omdiskuterat redan före trolovningen. Många danska stormän ville återta de skånska landskapen och vidmakthålla en beredskap på krig mot Sverige. Mot dessa falanger stod fredsvänliga grupperingar vid hovet i Köpenhamn som istället månade om goda relationer med den farliga grannen. En av de ledande fredsvännerna var änkedrottningen Sofia Amalia, som ansträngde sig för att åstadkomma en trolovning mellan Ulrika Eleonora och den unge svenske kungen Karl XI. År 1674, när den oroliga politiska scenen på kontinenten gjorde att svenskarna mer än gärna såg att vänskapliga förbindelser upprätthölls med Danmark, började även regimen i Stockholm intressera sig för idén. En trolovning förhandlades fram i juni 1675. Men den danske kungen Kristian V hade inga planer på att ge upp tanken på krig mot Sverige. I september gick han till aktion.

Märkligt nog slogs trolovningen inte upp. Medan fronten böljade fram och tillbaka, snapphanarna kämpade och ett svårslaget nordiskt rekord i blodighet sattes på slagfältet vid Lund förblev Ulrika Eleonora trolovad med ärkefienden. Både Kristian V och Sofia Amalia ville i detta läge bryta trolovningen och arrangera ett annat äktenskap åt Ulrika Eleonora, till exempel med en medlem av huset Oranien eller huset Habsburg. I normala fall hade dylik övertalning lyckats, men Ulrika Eleonora själv satte sig resolut på tvären. Hon uppges ha betraktat trolovningslöftena som heliga. Prinsessan vägrade bryta avtalet, trots hela den danska kungafamiljens övertalningsförsök.

Kristian V och Sofia Amalia drog sig inte för lögner, exempelvis att Karl XI stod i färd att gifta sig med en engelsk prinsessa. Men Ulrika Eleonora lät sig inte luras. Det gick så långt att Ulrika Eleonora öppet började visa sin sympati för den svenska sidan i kriget. Hon pantsatte sin trolovningsring för att hjälpa de svenska krigsfångar som vistades i Danmark. Hon deltog inte i Kristian V:s segerfester efter framgångar i skånska kriget. – Till saken hör att Karl XI utsattes för liknande påtryckningar att bryta trolovningen, men även han höll fast vid avtalet.

Så kom freden. När avtalet var undertecknat den 26 september 1679 yrkade krigets ende egentlige vinnare, den franske kungen Ludvig XIV, på att äktenskapet skulle fullbordas omgående. Alla hinder försvann fort. Bröllopet blev en del av fredsöverenskommelsen, varför äktenskapskontraktet kom att ingå som särskild artikel i traktaten.

Allt tyder på att äktenskapet mellan Karl XI och Ulrika Eleonora, som varade i tretton år, blev lyckligt – med undantag för den spända relationen mellan den nya drottningen och den svenska änkedrottningen Hedvig Eleonora, som hela tiden betraktade sonens brud som en fientlig inkräktare.