Kungliga kärleksäktenskap

Hur många av våra kungliga svenska bröllop vilade på kärlek? Har prinsarna och prinsessorna, kungarna och drottningarna, verkligen älskat varandra? Är det inte snarare så att det rörde sig om renodlade politiska och ekonomiska uppgörelser familjerna emellan?

Jo, för det mesta. Kungliga äktenskap var riksangelägenheter som inte fick störas av känslor. I äldre tid var det vanligt att parterna inte ens hade sett varandra före bröllopet. Undantag finns dock, även om vi väljer att bortse från bröllopet mellan Jean Baptiste Bernadotte och Désirée Clary (som ägde rum 1798, långt före det att Jean Baptiste blev Karl Johan). Ett sådant undantag är, förstås, bröllopet mellan vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath 1976. Ett annat är kärleksäktenskapet mellan Erik XIV och Karin Månsdotter, en av de händelser som föranledde det uppror som resulterade i att Erik blev avsatt 1568 (det fanns fler orsaker, men bröllopet var en bidragande faktor). Faktum är att Erik och Karin gifte sig två gånger. Upproret bröt ut kort tid efter det andra bröllopet, som officiellt bekräftade Karins status som svensk drottning. Två andra kärleksäktenskap ingicks av allt att döma 1905 och 1923, då kronprins Gustaf Adolf (senare Gustaf VI Adolf) gifte sig med Margareta respektive Louise. Det fanns visserligen storpolitiska skäl till valet av Margareta, men allt tyder på att de blivande makarna verkligen var förälskade i varandra. Ett betydligt äldre exempel är bröllopet mellan Karl Knutsson (Bonde) och Kristina Abrahamsdotter, som ingicks kort tid före kungens död år 1470. Kristina var kungens frilla och hade redan fött honom en son – likheten med Erik XIV:s och Karin Månsdotters situation är uppenbar – och till slut legitimerade Karl Knutsson relationen genom bröllop.

Men bröllop är en sak, äktenskap en annan. Och om vi vänder blicken mot de äktenskap som, trots att de ingicks av politiska skäl, ledde till ett kärleksfullt förhållande makarna emellan, får vi flera nedslag. Ett typiskt exempel är äktenskapet mellan den blivande Johan III och den polska prinsessan Katarina Jagellonica. Bröllopet, år 1562, var en följd av hertig Johans politiska ambitioner i Baltikum, men trots de oerhörda svårigheter som paret mötte (Erik XIV fängslade dem omgående och de satt länge i fångenskap, låt vara bekväm sådan, på Gripsholm) blev deras äktenskapliga samliv omvittnat lyckligt.