Dick Harrison
Då och då dyker det upp frågor i mailboxen om kungliga djur. I regel undrar frågeställarna om kungliga hundar och hästar, det vill säga de djur som mest brukar förknippas med slott, herrgårdar och överklassliv i allmänhet. Ett bra tips för intresserade är att besöka utställningen om kungliga djur på Livrustkammaren i Stockholm.
Det enskilda svenska kungliga djur som blivit mest ryktbart i historieskrivningen (låt vara i dess kuriosaspalter) är Karl XII:s hund Pompe. Han lär ha haft tre hundar med detta namn, varav en dog 1699 och är begravd i Karlbergs slottspark (med gravsten) och en följde honom i fält och dog i lägret vid Thorn (nuvarande Torun i Polen) år 1703. Ytterligare en Pompe avled troligen 1714, under kungens ritt genom Ungern. Krigsrådet Israel Holmström skrev ett berömt epigram om 1703 års Pompe:
Pompe kongens trogne dräng
Sof hwar natt i Herrens säng,
Sehn af år och resor trötter
Leed han af wjd Kongens fötter.
Mången stålt och fager mö
Önskade som Pompe lefwa,
Tusend hieltar eftersträfwa
At få så som Pompe dö.
Fascinationen för kungliga hundar är inget unikt för Sverige. Det kändaste exempel jag kan erinra mig från kontinentaleuropeisk historia är Vilhelm av Oraniens berömda mops, som med sitt skall lär ha väckt holländarna till motståndskamp när de en natt angreps av spanska trupper under frihetskriget på 1500-talet. Mopsen blev i sinom tid något av kunglig holländsk nationalhund.