Annons

Kunglig historia

Dick Harrison

Dick Harrison

För en gångs skull väljer jag idag att avvika från vad som egentligen är den här bloggens syfte, nämligen att blogga om kungar och kungligheter. Det är ju inte en ”historieblogg” utan en ”kungablogg”. Men frågorna – ofta synnerligen aggressiva och utmanande – har varit så många och så frenetiska att jag vill ge svar på något som tydligen upprör många människor. Varifrån upprördheten ytterst stammar vet jag inte. Men den är ett faktum, och den bör tas på allvar.

Det gäller ett, sett ur vetenskapligt perspektiv, helt okontroversiellt yttrande som jag fällde i första avsnittet av min och Martin Timells tv-serie ”Sveriges Historia”, som sändes igår kväll på TV4. Här säger jag, rakt in i kameran, att Sverige inte har någon egentlig ursprungsbefolkning utan att vi alla är ättlingar till invandrare. Vissa har vandrat in från väster, andra från söder, andra från öster. Rena ursvenskar finns alltså inte. Det är rentav så att åtskilliga av de tidigaste invånarna i landet, till exempel de jägare som tidvis levde vid Finjasjön i Skåne under äldre stenålder, valde att lämna (det blivande) Sverige, som därmed blev temporärt avfolkat. Varför? Bland annat eftersom klimatet stundom var hänsynslöst.

Detta har av vissa personer tolkats som att jag föraktar svenskar. Andra har tolkat det som att jag föraktar samer. Grupp 1 menar att jag underkänner tanken att svenskar alltid har levt i Sverige, att vi har nationell hemortsrätt här. Grupp 2 menar att jag underkänner tanken att samerna är ett ursprungligt folk som har levt här i tusentals år.

Låt mig därför skriva det en gång för alla. Jag är svensk och jag älskar Sverige. Jag är född i Huddinge (Södermanland) och uppvuxen i Staffanstorp (Skåne). Pappa kom från Oskarström (Halland), mamma från Gislaved (Småland). Jag har jobbat i Lund (Skåne), Uppsala (Uppland) och Linköping (Östergötland). Jag har förfäder i flertalet syd- och mellansvenska landskap, bland annat Småland, Västergötland, Närke och Värmland. Ergo: svensk blandras. Och det är jag stolt över. Jag är dessutom helt övertygad om att förfäder till svenskar har levt i det här landet mycket länge, bevisligen sedan runstenstexternas järnålder och med all sannolikhet (men omöjligt att bevisa) några millennier längre tillbaka i tiden.

Detsamma gäller med all sannolikhet samerna och deras förfäder.

Vad jag menade i gårdagens program är något helt annat. Vi vet inte, och lär aldrig få veta, vilka grupper som allra, allra, allra först permanent bosatte sig i Sverige. Alla frågor av denna art urartar i fåfänga gissningar och lika fåfäng etnisk självhävdelse som inte gagnar någon. De arkeologiska fynden ger vid handen att det område som motsvarar dagens svenska kungarike befolkades från olika håll av olika människor, vilka med all säkerhet talade olika språk. Men vilka var de? Vilka språk talade de? Ingen aning.

Och allra viktigast: det här pågår fortfarande. Vi är alla ättlingar till människor som har invandrat till Sverige. Ingen kunde leva här under den senaste istiden, varken svenskar eller samer. Allas våra förfäder har vandrat in senare, och invandringen har fortsatt kontinuerligt, med skiftande intensitet, in i modern tid. Processen har pågått i 13 000 år och pågår fortfarande.